Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Akut kris inom land(s)tinget

Annons

Så skedde i juni 2004 när man med friskt mod tog beslut om att stänga igen nattakuten på lasarettet i Ludvika. Så går tiden, månader läggs till år och inget händer mer än att allmänhet och personal känner allt större oro för framtiden. Att kunna nyrekrytera personal är det naturligtvis inte tal om under dessa omständigheter! Följaktligen växer underskotten gentemot den uppsatta budgeten. Så ska det när valåret närmar sig äntligen tas beslut men först ett antal utredningar - igen.

Dessa utgår, tror tjänstemännen, från det gamla stängningsbeslutet. Ingen, allra minst den ledande socialdemokratiske lokalpolitikern har ju sagt något annat fast ett par illasinnade landstingspolitiker från centern och moderaterna givit henne rika tillfällen vid ett antal fullmäktigemöten. Följaktligen presenteras det nedskärningsförslag som vi alla väntat på skulle komma. Den ständige konsulten Helseplan har krattat manegen nu som förr.

Lokalpressen är förstås intresserad och skriver några artiklar om den förestående nedläggningen. Ekström och Engström skriver debattartiklar. Då - när personalen väl informerats om att deras jobb ska bort träder huvudrollsinnehavarna in på arenan. Gruppledare Runeson har av sitt partidistrikt (s) fått veta att det här är inte bra så här i valtider. Riksdagsmannen Granström, som inte är sjukvårdsexpert enligt egen utsago (vilket vi tackar särskilt för), träder fram med det lika självklara som folkliga beskedet att så här kan vi inte ha det.

Alltså går vi i (s) in och "räddar akuten." Eller som vi skrev för en tid sedan: Det är bara en fråga om tid innan socialdemokraterna går in och räddar landstinget från dem själva!

Så har det nu blivit - återigen.

Så här kan inte landstinget ledas. Alla är förlorare, personalen som slits mellan hopp och förtvivlan, medborgarna/patienterna som dels förlorar tron på politiken som system dels inte vet vad som gäller i den egna så kallade närsjukvården. Landstingets chefer och tjänstemän försöker lojalt fullfölja de beslut som samma politiker som nu givit kontraorder, för bara tio dagar sedan med bornerande självtillit hävdade skulle fullföljas utan pardon.

Nu gäller att de 25 miljonerna ska sparas någon annanstans i Västerbergslagen. Fan troÕt.

Kom då också ihåg att minst tio av dessa besparingsmiljoner kom till inför budgetbeslutet 2004 som en direkt följd av en ny så kallad resursfördelningsmodell vilken kraftigt missgynnade Västerbergslagen. Denna modell är ingen sanning utan en följd av att socialdemokraterna och vänstern aktivt valde denna modell.

Som vi ser det finns här ett grundläggande ledningsfel. Man tar besluten först och utreder sedan. Det borde självfallet vara tvärtom. Det är märkligt att detta måste sägas om och om igen. Resten handlar om politisk vilja. Ska, som vi tycker, de små lasaretten vara annat än sparobjekt krävs det nu rejäla satsningar personellt och ekonomiskt för att återvinna framtidstro och tillit.

Minnet är kort brukar det heta. Ska sjukvården i vår valkrets även i framtiden hålla en hög standard krävs det nog att minnet räcker fram till och över valdagen i september. Annars är risken överhängande det blir fler stänga - stänga inte - beslut.

GÖRAN ENGSTRÖM GUN ANDERSSON DAGENS BÅDA DEBATTÖRER ÄR LANDSTINGSPOLITIKER FÖR CENTERPARTIET.

Mer läsning

Annons