Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Åke är bara 17 och ett halvt

Annons

Åke föddes i Rengsjö, och pappan var skogsinspektor. Ett yrkesval som Åke också mycket väl hade kunnat tänka sig.

- Jag hade tänkt mig att bli jägmästare. Men efter en olycka när jag var 16 år kunde jag inte klara praktiken i skogen, berättar Åke.

Olyckan var mycket allvarlig. Åke sommarjobbade som stabbläggare på ett sågverk. Från sju meters höjd föll han till backen.

- De blev tvungna att operera bort både vänstra njuren och mjälten, säger Åke. Så jag fick tänka om.

Åke pluggade i Bollnäs. Han skaffade sig en handelsutbildning, och började arbeta på Sveriges Byggmästareförbunds distriktskontor som ekonom.

- Men jag började också skriva lite idrott åt Häl-singekuriren. Jag fick visst fem öre raden till en början.

Efter en tid fick han anställning på tidningen. Nu skrev han både allmänt och sport.

- Jag fick till och med hjälpa till med annonserna, säger Åke med ett skratt. Men så småningom blev jag sportchef på tidningen.

Åke blev några år på Hälsingekuriren. Men sedan fick han erbjudande att bli sportchef på Arbetarbladet i Gävle. Och efter tre-fyra år där var han på väg att byta till Dagens Nyheters sport.

- Men då ringde Sigge Ågren på Expressen och ville prata med mig, berättar Åke. Över en kanelbulle och en kopp kaffe blev jag anställd på Expressen istället.

Men tiden i Stockholm blev inte lång. Åke bytte sporten mot att bli Expressens riksredaktör i Dalarna, med placering i Falun. Ett jobb som innebar både sport- och allmän bevakning för Expressen.

I Falun blev Åke sedan kvar i 12 år och hann också gifta sig och få två flickor innan det bar iväg till Stockholm igen. Nu var året 1974.

- Men inte heller nu blev jag kvar i Stockholm, säger Åke. Jag blev förflyttad till Jönköping och jobbade på Sydsverige.

Även nu handlade det om både sport och allmänna reportage.

- Och det blev en och annan "bonusresa" också, säger Åke med ett belåtet leende. Jag har fått åka på många stora mästerskap. OS i Sapporo, Fotbolls-VM, Skid-VM i Oslo - och många resor till London för att skriva om engelska fotbollslag.

Men 1978 avslutade Åke sina 16 år med Expressen. Han hade fått erbjudande om att bli redaktionssekreterare/nyhetschef för Falu Kuriren. Och det var naturligtvis ingenting han kunde tacka nej till?

- Framför allt hade jag mina båda döttrar boende i Falun. Jag ville gärna komma närmare dem, säger Åke.

Efter femton år på Falukuriren råkade dock Åke 1993 in i en allvarlig kris. Han hade fått cancer.

- Det var nog ganska allvarligt, medger Åke. Jag låg på operationsbordet i tio timmar. När läkarna var klara, hade de bland annat opererat bort halva magsäcken. Men jag hade klarat mig från cancern, och det kändes som om jag fått ett antal extra år att leva.

År som Åke uppskattat. Trots en ständig värk i ryggen.

- Men får jag bara benen över sängkanten är det ok, säger Åke. Cancern fick mig att se livet på ett annat sätt. Jag tog bort skygglapparna och lärde mig se runt och njuta av det jag såg.

Efter sin svåra operation gick Åke ner i arbetstid, och blev så småningom "mentor" för Falukuriren, där han skapade skriv- regler för tidningen och där han åkte runt på koncernens alla tidningar och pratade journalistik och var allmän rådgivare.

Numera är Åke pensionerad från Falukuriren. Men han har inte slutat som yrkesverksam journalist för det.

- Nej, det är svårt, säger Åke. Det är som myror i kroppen. Jag vill ha något att göra.

Och det har han. Han hjälper mediaföretaget "Reporter.se" att granska deras manuskript.

En uppgift som han, med sin stora journalistiska erfarenhet och stilistiska kunskap, verkar som klippt och skuren till.

LARS-ERIK MÅG

Mer läsning

Annons