Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ack, vad livet är krångligt

Annons

Livet blir allt krångligare för dem som inte hinner med eller har ork att hitta nya vägar. Samhället, tekniken och nya påfund, mer eller mindre väl övertänkta, ramlar över oss, som åskregn och skapar ett litet utanförskap här och var.

Det där lät förstås litet ödesmättat och högtidligt. Men så är det, när man lyssnar till klago-kören.

Gurur av skilda slag sitter i sina kammare och tror sig tänka ut visheter att lyckliggöra samtiden och så kommer bara ovissheten krypande i stället.

Får jag berätta om Britta, som har sina vanor och sina rutiner och som bildlikt talat blir omkullpetad när hon bara ska ringa till apoteket. Hon kommer alls inte till sitt vanliga ställe, där man känner igen henne. Nu har man ordnat med ett gruppnummer centralt i landet. Vad ville hon? Där hade man datorer och kunde kolla vad hemmaapoteket hade i lager och hugnesamt meddela den gamla kvinnan att "hennes" apotek hade två förpackningar av tänkt vara.

Det är till att göra landsbygden än glesare.

En annan apotekskund hör av sig i samma ärende med följdfrågan: har alla människor, speciellt äldre, knapptelefon?

Själv har hon aktuell telefon men har litet stela fingrar och hinner inte med att följa direktiven. Sex stycken, sa någon. Den som knäpper fel, blir upplyst om det. Ack, vad livet är krångligt.

Så var det Greta, som varit kravlig. Nja, ordet räcker inte. Hon försökte själv med alla huskurer som finns och litet till. Ingenting hjälpte. Hon kan sin åkomma och begrep till slut att nu måste hon ha antibiotika, fast hon försökt undvika preparaten i det längsta.

Det blir att ta till telefonen och be om recept. Hur det gick med den saken? Icke. Dit kvinnan ringde fick hon schablonsvar: försök med huskuren tre dagar till, sedan kunde hon ringa sin vårdcentral och be om recept.

Precis som om kvinnan inte försökt tidigare: tre plus tre, plus tre dagar. Som om hon inte visste att hon kunde ringa vårdcentralen, när de svarade där, men nu var det akut i högsta grad. Det begrep hon själv men inte vårdapparaten.

Det handlar inte om pengar, här sparas inte en enda krona i landstingets budget, det skapas bara irritation. Och förlängd sjukdom och sjukskrivning (vilket blir dyrare för samhället).

Patienten kunde till och med visa en egen maffig journal, men det var tydligen inte intressant. Det kom bara besked om att man inte prioriterar den sortens åkomma. Patienter ska tydligen ringa två gånger för att bli tagna på allvar.

Det kom ett brev och kommentar apropå detta om vård på lika villkor, som vi pratade om för ett tag sedan. Så här står att läsa: "En rik nation garanterar alla en rättvis sjukvård. Så är det bara. Svenska politikers vårdgaranti från början av 70-talet var en bluff.

Sjuttioåringar och äldre minns väl hur det kom till. Kloka, förutseende människor tecknade en tilläggsförsäkring. De mindre kloka (politiskt obildade) åkte på dyra semestrar söderut, spelade Bingolotto, satt framför tv:n och gör det än i dag" .

Mer läsning

Annons