Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Abortstatistiken en svårare gåta

Annons

I helgen kunde man läsa att antalet aborter i Dalarna ökat med tio procent sedan förra året och med 15 procent på tre år. Barnmorskan Maria Kiwi medger att ökningen är både tråkig och alarmerande, men det är kommentarer man har givit i snart tio år och till vilken nytta är de?

Tyvärr ligger nog en del av svaret på Sveriges fiasko när det gäller det preventiva arbetet att man så lite tagit till sig fakta och vetenskapliga rapporter och ett ointresse av att se på andra länders framgångar, läs Norges, för att i stället försöka få den svenska modellen att fungera.

I artikeln "En av tre tjejer äter p-piller", hävdas det till exempel att p-piller ger minskat antal tonårsaborter men någon speciellt gedigen research verkar man inte ha brytt sig om att göra.

Att Socialstyrelsen i mars 2006 (rapporten "Skillnader i kostnader mellan olika typer av preventivmedel", Socialstyrelsen mars 2006) öppet deklarerade att "något samband mellan subventioneringsgrad av p-piller och antalet aborter har inte kunnat påvisas" är kanske inte bekant?

Borde inte rapportens existens direkt fått landstingspolitiker att lyfta frågan om subventioneringen av p-piller då län som har subventionering av p-piller dessutom haft högre frekvens av exempelvis klamydia än län som inte har någon subventionering?

I ett land vars graviditetstal bland tonåringar ligger bland de högsta i EU, där klamydia bland tonåringar ökat med 187 procent på sex år (Smittskyddsinstitutet 2005), där aborttalen bland tonåringar är i stort sett högst i världen och där 255 barn under 15 år gjorde abort 2005 är det oerhört märkligt att de ansvariga för det abortförebyggande och preventiva arbetet inte är självkritiska. Borde inte någon del i detta arbete förändras mot bakgrund av Sveriges misslyckande de senaste tio åren?

Att landets ungdomsmottagningar har en viktig roll för att vända aborttrenden är självklart. Att lösningen knappast står att finna i de verktyg man använt sig av de senaste tio åren verkar lika klart.

Vågar ungdomsmottagningarna lära av de europeiska länder som lyckats i sitt abortförebyggande arbete, även om det innebär att den svenska modellen måste förändras?

JOHAN LUNDELL

Mer läsning

Annons