Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

75-åriga Ingrid älskar att dega

Annons

Snön har hittat till Eldforsen och inne på Café Kringlan står Ingrid Monié och bakar årets första pepparkakshjärtan.

- De bygger på ett gammalt recept från Bergs konditori i Stockholm, säger hon och trycker in ännu en plåt i ugnen.

Ingrid kommer ursprungligen från Kalmar och det var där som hon började sin karriär som konditor.

- På den tiden var det ovanligt med kvinnliga konditorer och de ville väl egentligen anställa en pojk. Men jag tävlade i simning och var ganska stark så efter att chefen hade synat mig sade han att jag kunde börja som lärling.

Det blev många år på Holmgrens hovkonditori i Kalmar. Där fanns nio konditorer, två lärlingar och ett dussin servitriser som sprang runt i svarta klänningar och vita förkläden. Det var en bra tid, men efter några år ville hon starta någon eget. 1960 öppnade Ingrid bageriet Kakboden och hon rabblar upp namnen på de tiotal anställda. Det var Barbro och Frida och några till.

Men hur kom det sig att du hamnade i Eldforsen?

- Ja du, livet är en konstig apparat. En dag stod han bara där vid disken i en gul skjorta, Bo Monié från Eldforsen. Han var en förträfflig man, vi gifte oss och på den vägen är det.

För exakt tjugo år sedan öppnade Ingrid det lilla kaféet vid riksväg 64 i Eldforsen och nu bakar hon kringlor, valnötsbröd och pepparkakor som aldrig förr. Och att hon är 75 år gammal bekymrar henne inte alls.

- Nej jag vill inte bara sitta hemma och ha det tråkigt. Jag älskar att komma till jobbet på morgonen, sätta degar, pyssla och expediera kunder, säger Ingrid och springer ut i köket för att ta ut en plåt med pepparkakor.

Ingrid känner flera som är över åttio som fortfarande arbetar. Någon i en reklamfirma och någon annan som rörmokare.

- Det handlar om att arbeta efter sin egen förmåga. Sedan har jag väl tur att jag är så frisk och kry så att jag orkar. Skräcken vore att hamna på någon institution, men mamma var glasklar i huvudet ända tills hon blev åttiosju.

För fem år sedan var Ingrid trots allt inne på att sälja kafét för att få mer tid för barn och barnbarn. Men när anbuden droppade in ville köparna göra om det gamla kafét till ett gatukök.

- Jag sa tvärnej. Gatukök finns det redan så att det räcker och blir över.

SANNA CASSON

Mer läsning

Annons