Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

41 år som småskollärare

Annons

Lågstadiebarnens snabba utveckling fascinerar henne fortfarande.

- De tar ett sådant enormt kliv i alfabetiseringsprocessen. De kommer i ettan och kan ofta inte läsa. I trean är de fantastiska berättare, säger Gudrun.

Detta har gjort att hon under 41 år har valt att fortsätta på lågstadiet, där hon har värdefull specialkompetens.

Hennes drivkraft genom åren har varit den positiva kontakten med barnen.

- Jag är tacksam själv att jag gillar mitt jobb, det är mycket humor med barnen också. Det är synd att inte alla vuxna får uppleva hur charmiga de är, säger hon.

Det har hänt mycket i skolan sedan 1960.

Gudrun tycker att arbetssättet har utvecklats åt det positiva hållet. På 60-talet skulle alla barn klara samma saker på samma tid. Ettans böcker åkte hem vid läsårets slut och så var det dags för tvåans böcker till hösten.

Nu arbetar lärarna utifrån vad de enskilda eleverna klarar, en bok från årskurs ett kan hänga med längre, om det behövs.

- Barnens uppträdande har också förändrats, de är mycket öppnare, förr fick man ofta ingenting ur eleverna, säger Gudrun Eskilsson.

Respekten har minskat, men det speglar samhället. Gudrun minns hur hennes byskollärare rodnade och sprang för att koka kaffe när skolinspektören eller överläraren kom.

Gudrun har tre år kvar till pensionen. För att minska den egna stressen så har hon gått ner i arbetstid och är ledig fredagar. Även tidigare har hon periodvis arbetat deltid, det tycker hon att fler skulle göra, om de har råd och möjlighet.

Gudrun Eskilsson har hunnit undervisa på många ställen, bland annat i Märsta och Sao Paulo i Brasilien.

Men i Bjursås trivs hon.

- Vi har en bra miljö här, speciellt jämfört med Stockholmsskolorna.

- De flesta barnen har ett fint socialt nätverk, med mormödrar eller farmödrar. Om de får leka och sporta mycket så blir skolan roligare, säger Gudrun Eskilsson.

Mer läsning

Annons