Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

30 procent färre lärare på 20 år

Annons

Pagrotsky vill ha en ny lärarutbildning, som mer anpassats till dagens behov. Reinfeldt pratar om kompetenshöjande åtgärder för skolpersonalen, Baylan om vidareutbildning.

Ingen (!) talar om att skolans kvalitet beror på mer än lärarnas utbildning och kompetens. Självklart är lärarnas kompetens grunden för all pedagogik, det lär det inte finnas några som helst tvivel om. I skolan kämpar en hel yrkeskår av högskoleutbildade lärare (i genomsnitt fyra år på högskola), som mycket väl tillägnat sig ny pedagogik och som försöker undervisa våra barn.

Varje gång ett problem inom skolvärlden uppdagas, sätter det i gång, med nya krav på kompetenshöjning, som känns som ett slag i ansiktet, när det inte är där skon klämmer.

Lärare som hotas av elever, elever som slår andra elever, mobbning, missade betyg med mera, anses kunna lösas om vi utbildar personalen mer, en personal som genomsnittligt har längre utbildning än de allra flesta beslutsfattare.

Lärare är i dag välutbildade i antimobbningsarbete, men alltför få vuxna i skolan ger inte det skydd som svaga elever behöver.

Det säger sig självt att om lärarkåren bantas ned drastiskt så måste det mesta av lärarjobbet bli svårare och därigenom även barnens trygghet och utbildning bli lidande? Facket förstår det, lärarna förstår det, även skolledningen förstår. När ska kommunernas beslutsfattare förstå?

I dag är lärarna så få att klassrummen fylls till bredden i snart alla ämnen, även där man traditionellt haft halvklass eller mindre grupper. Nu ska kemilaborationer allt oftare ske i helklass, vilket drastiskt begränsar antalet laborationer och gör även de naturorienterade ämnena teoretiska.

Det talas överallt om behovet av vuxna runt våra barn, inte minst pojkars behov av manliga förebilder. Lärarens roll som förebild, trygghetsfaktor och medmänniska har glömts bort och när klasstorlekarna ökar och samtidigt de vuxna blir färre, minskar denna roll ständigt.

Tiden där läraren hade en stund över för varje elev, kunde fråga hur de hade det, prata om helgen som varit, diskutera framtidsdrömmar eller bara livet i stort, är över. Nu upplevs nog lärare mer och mer som en kontrollfunktion, ännu en vuxen som klagar och som ställer krav, men som inte har tid att lyssna. Våld och hot mot lärarkåren kan aldrig försvaras, lika lite som våld och hot mot någon annan i samhället, men är detta inte bara ett symptom för skolans långvariga nedrustning, där man inte haft tiden och möjligheten att ta sig an de stökiga eleverna redan under de tidiga årskurserna? Många interner på våra anstalter berättar om att läs- och skrivproblemen var den utlösande faktorn, de kunde inte hänga med de övriga och fick inte den hjälp de behövde och valde då att ställa sig utanför samhället.

Skolan måste bli en plats där elever kan möta vuxna som har tid för dem och deras individuella behov, inte en plats där de bara hinner behandlas som råvaror i processen mot färdig produkt.

Det talas om nolltolerans i skolorna, vilket är en bra grundtanke, men är skolnämnderna beredda att backa upp det med resurser?

Personligen ser jag att dagens ökande våld, hot och sexuella trakasserier i skolan har direkt samband med att lärarna i skolan i dag är upp till 30 procent färre än för tjugo år sedan.

BJÖRN JONSSON

Björn Jonsson är anställd av

Lärarnas Riksförbund i Falun.

Mer läsning

Annons