Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

30 drabbade av harpest

Annons

Harpest, eller tularemi, är en infektionssjukdom som främst drabbar gnagare men som också överförs till människa.

- Harpest är en självläkande sjukdom hos människor men utan behandling med antibiotika tar det lång tid att tillfriskna, säger Anders Lindblom, smittskyddsläkare i Dalarna.

Misstänkta fall av harpest hos människor har rapporterats från Falun, Enviken, Gagnef, Vansbro och Malung. Det rör sig totalt om ett 30-tal personer som har symptom som stämmer in på harpest.

- Vi har tagit emot muntliga rapporter där allting tyder på att dessa personer lider av sjukdomen, säger Anders Lindblom.

Det krävs att en patient med misstänkt harpest har varit sjuk i två veckor innan sjukdomen kan påvisas genom blodprov. I de misstänkta fallen handlar det främst om personer som lider av hög feber och huvudvärk.

- Ett fall från Äppelbo i Vansbro kommun är det enda som hittills är bekräftat, säger Anders Lindblom.

I många fall har personerna arbetat med att skörda hö och troligtvis har sjukdomen smittat genom damm som innehåller bakterien.

- I det fall där vi bekräftat sjukdomen så har personen arbetat med höskörd, säger Anders Lindblom.

Sjukdomen har ett antal spridningsvägar. I det nu aktuella fallet från Äppelbo och även flera av de andra misstänkta fallen har spridningen skett genom damm som förorenats av urin eller avföring från sjuka djur.

- Det är svårt att skydda sig från att inandas bakterien, säger Anders Lindblom.

Insektsbett anses annars vara den vanligaste spridningsvägen. I områden där sjukdomen finns är myggmedel bästa sättet att skydda sig från smitta. Insekter, främst mygg, som infekterats av gnagare, överför sjukdomen till människa och den som smittats får efter någon dag sårbildningar vid bettet.

Svullna lymfknutor i området kring bettet är ett annat symptom. Den smittade drabbas också av feber och huvudvärk på samma sätt som vid smitta från dammpartiklar.

Direktkontakt med döda gnagare och vatten som förorenats är också vanliga spridningsvägar. Därför är det viktigt att undvika kontakt med döda gnagare som hittas liggande i naturen.

Hittills har ett tiotal döda harar hittats, främst i Västerdalarna. En död hare bör hanteras försiktigt och i de fall det är möjligt kan den lokala jaktvårdsföreningen kontaktas så att fallen kan rapporteras till den sammanställning av sjukdomens spridning som görs hos Statens veterinärmedicinska anstalt.

CARL-MAGNUS FAGERHOLM

Mer läsning

Annons