Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Alliansens väljarsvek

Annons

Under hösten har det varit uppenbart att alliansen inte har haft för avsikt att få genomslag för sin ekonomiska politik. Först släpptes Löfven-regeringen fram trots att det fanns en icke-socialistisk majoritet i riksdagen och trots att Löfven innan valet lovade att inte släppa fram en alliansregering.

Sedan lovade alliansen ensidigt att inte bryta ut delar ur den rödgröna budgeten trots att de rödgröna plus SD bröt ut delar ur alliansbudgeten 2013. Men alliansen kunde - ofrivilligt - få genomslag för sin ekonomiska politik om SD röstade på alliansens budget. De borgerliga oppositionspartierna med Lööf och Björklund i spetsen var emellertid så pass angelägna att förlora budgetomröstningen att de kallade SD oseriöst när företrädare för SD öppet redogjorde för att de övervägde att rösta på alliansens budget (SvD, 2014-11-11). Alliansen ville att S-MP-V-budgeten skulle gå igenom, och gjorde det den kunde för att så skulle ske. Men eftersom SD först röstade på sin egen budget och därefter på alliansens, vann alliansens budget över de rödgrönas och flera skattehöjningar och bidragshöjningar stoppades.

Strax efter att den rödgröna budgeten blivit nedröstad förklarade Löfven att han avsåg att utlysa nyval. Till slut blev det dock inget nyval utan alliansen och S-MP-regeringen kom istället överens om att S-MP-regeringen - som enligt en opinionsundersökning stöds av två procent av väljarkåren - ska få fortsätta regera och tillsammans med V lägga fram statsbudgetar som alliansen vare sig försöker fälla eller bryta ut delar ur.

De borgerliga partierna har uppenbarligen vridit sig som maskar för att inte få igenom sin ekonomiska politik. Någon annan slutsats än att allianspartierna inte företräder sina uppdragsgivare, de borgerliga väljarna, är mycket svår att dra. Allianspartierna säger att de går i opposition, men de har frivilligt frånhänt sig de verktyg som reellt kan äventyra makten. En opposition utan tänder blir i praktiken kraftigt försvagad och får svårt att nå ut med sitt budskap om en alternativ politik. Det försvårar alliansens möjligheter att vinna valet 2018.

Om de rödgröna blir större än alliansen även 2018 kan V, som i sitt partiprogram helt öppet förespråkar en socialistisk planekonomi (dvs att näringslivet ska gå över i offentlig ägo), få ett avgörande inflytande på alla statsbudgetar från 2015 till 2022. Att de rödgröna ges möjligheten att på avgörande områden förändra Sverige i grunden, trots en stabil icke-socialistisk majoritet i riksdagen, bör ur borgerliga väljares perspektiv ses som en katastrofal förhandlingslösning och ett extremt högt pris för att hålla SD borta från inflytande. Att en sådan konstitutionell förändring av de parlamentariska spelreglerna, där makten i praktiken flyttas från riksdagen till regeringen, genomförs utan att väljarna får säga sitt gör dessutom att man med fog kan hävda att uppgörelsen är demokratiskt illegitim.

Fredrik Hartwig

ek. dr och lektor vid Högskolan Dalarna

 

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel
Annons