Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Alla spelare lämnar Ore i divison 1

Materialaren åkte hem och kom inte tillbaka, spelare fick spela med trasiga klubbor och nyförvärven fick inga jobb.
Här är lagkaptenen Mats Hjorts berättelse om säsongen som tog slut – innan den ens hade börjat.
– Som de behandlar dem som flyttar upp dit... jag skäms för att ha Ore som moderklubb, säger han.

Annons

Torsdagsträningen ställdes in och flera spelare packade sina väskor och åkte hem.

Under veckoslutet fortsätter spelarflykten.

Dramatiken är kulmen på två månaders turbulens i division 1-laget IFK Ore.

– Det började med småsaker. Att det var strul med material. Vi hade ingen materialare till exempel, som man måste ha för att det ska fungera. Man kände från dag ett att man kände inte igen Ore från förra året, för då var allting perfekt, berättar egna produkten och lagkaptenen Mats Hjort, 21.

Var Robert Spångmyr redan borta vid det här tillfället?

– Ja, han gick väl av någon vecka innan vi gick på is. Så det är inget snack om att man saknar "Robban" däruppe. Man kände liksom att det saknades engagemang i klubben och någon som ville driva allting.

Hur viktigt är det med en sådan eldsjäl på den här nivån?

– Det betyder allt. Som jag känner så är "Robban" IFK Ore, så viktig är han liksom. Utan "Robban" hade det inte funnits ett division 1-lag. Det är inget snack om det.

I stället för att vända sig till general managern Spångmyr med sina frågor tvingades spelarna nu gå direkt till styrelsen.

En kommunikation som inte har fungerat, enligt Hjort.

– Varenda spelare i a-laget gör det gratis just nu. Ingen har lön alls. Jag kände så här; jag skriver på, jag gör det gratis. Men då vill man ha någonting tillbaka, något stöd, någonting... Man fick ingenting alls.

När seriestarten närmade sig kände sig spelartruppen tvingad att agera.

– Det var dåligt under den första månaden. Då hade vi spelarmöte och gjorde en kravlista till styrelsen och sade att det här måste bli bättre. Och det här var en vecka före seriestart. Så lämnade vi in den till (Mattias) Olsson, tränaren, och han gav den vidare till styrelsen. Vi sade även att vi ville träffa styrelsen och få en bild av hur det är i klubben. Så när det kom fram till styrelsen, då skickade de ner Anton Forssell från kansliet till mig och sade att de skulle lösa det på papperet. Det blev bra i en dag, sedan blev det nästan sämre än innan.

Vad var det som blev bra?

– Vi sade att vi ville ha tejp, till exempel. Och klubbor. Vi ville ha en riktig materialare, en anställd. Skitsaker egentligen, för att det ska fungera i ett hockeylag. Och det blev bra i en eller två dagar. Sedan blev det bara sämre. Vi ville träffa styrelsen för att få en bild av hur det är i klubben. För mig hade det räckt med att de hade kommit ner och sagt att i år blir det tufft, det kommer att bli kärvt i år. Men tillsammans klarar vi det. Ni har vårt stöd, liksom. Men vi fick ingenting, ingen respons alls.

Kändes det som ett hån när de skickade Anton Forssell?

– Inte ett hån, men alltså... Anton Forssell är den enda som kan klappa sig för bröstet och säga att han har gjort allt han har kunnat. Och han är lika gammal som mig, han är 91:a som mig. Och det håller inte.

Ett krav som spelarna fick igenom var anställandet av en materialförvaltare.

– De fixade en kille från Rumänien, som jag tror bor däruppe. Han kunde ingen svenska, jag vet inte om han hade varit materialare förut, men jag tror inte det. Det han gjorde gjorde han bra, men det funkade inte i längden.

Och sedan drog han?

– Ja, han skulle hem en sväng. Och jag tror att han har varit borta en månad nu.

Vem har skött materialet då?

– Det är det som har varit problemet. För det känns inte som någon vet vem som gör vad i klubben.

Säsongen började med förluster mot Hedemora, 1–4, och Hudiksvall, 2–5.

– Med de förutsättningarna var det väntat. Samtidigt är det vi spelare som spelar matcherna, de (styrelsen) vinner inga matcher åt oss. Men de ger oss förutsättningarna att vinna matcherna. Och som sagt: det har inte varit några förutsättningar alls. Vi hade en kille i laget som spelade i division 3 förra året. Han sade att det var bättre där än vad det var i Ore. Och det säger ganska mycket tycker jag.

Materialfrågan blev med tiden allt mer akut.

Inte minst saknades klubbor.

– Vissa i laget har fått komma dit till träningen utan klubba och tänkt "kommer jag att få en klubba i dag då?", och sedan inte fått någon klubba, trots att vi har beställt. Oftast så beställer man på sommaren. Man tar en beställning, vem som ska ha vad. Nu har vi inte hört någonting under sommaren. Sedan när vi kom upp, då tog de en beställning då. Då tänkte man att bra, det kommer om en vecka. Men nu har det gått två månader och det har inte dykt upp något. Det har dykt upp en ibland, en till ibland. Oftast kommer det liksom en hel klump, så att man har ett lager hemma. Men det har inte funnits, berättar Mats Hjort.

Hur många klubbor behöver man per spelare och säsong?

– Jag vet inte exakt, men man vill alltid ha tre fräscha klubbor som hockeyspelare.

Hur många har ni haft?

– Vissa har haft en trasig och åkt runt med.

Märks det också på match?

– Ja, det är klart att det gör det. Man blir ju frustrerad av att åka runt med en trasig klubba.

Under veckan som har gått eskalerade problemen i och kring a-laget.

– Vi kom upp i måndags och fick veta att J20-tränaren hade sagt upp sig och även (Mats) Tjernström (kanslianställd). Då förstod man att det var lite halvkaos redan eftersom det är viktigt att man har en tränare i J20. Så då snackade jag med (Mattias) Olsson och han sade väl att det var lite kaos i klubben för tillfället. Sedan hörde jag att spelare funderade på att dra hemåt för att det inte fungerade med jobb. Man hade blivit lovad jobb och man hade inte hört ett ljud om jobb. Och får man inga pengar från klubben måste man ha ett jobb. Det är inget snack om det. Så man förstår dem också.

– I måndags krävde vi att det skulle komma ner en från styrelsen till oss. Det kom ner en från styrelsen efter träningen och vi sade att det var på gång att folk börjar dra. Då sade han att okej, då tar vi ett möte med alla i styrelsen under tisdagen. Så då hade vi möte med spelarrådet och styrelsen och där sade vi att fem–sex, kanske tio spelare var på väg bort härifrån nu i veckan. Och för mig är det en spelarflykt. Men som jag har läst och så så uppfattade inte de det som det i alla fall.

En spelare pratades det om.

– Ja, exakt. Och jag kan säga att det var mer än så. Och det sade vi rakt ut också att det är på gång. Så då sade styrelsen att "om vi löser det här med klubbor och tejp, blir det bra då?" Men för mig handlar det inte om det. Det är klart att det är en viktig faktor att det fungerar med klubbor, men för mig är det att när jag hör att spelare mår dåligt av att vara däruppe, då är det ingen idé att hålla på anser jag. För det är bara hockey egentligen. Det är viktigt att det ska fungera. Man är bara människa liksom.

Hur var det att spela match dagen efter då?

– Det var väl lite droppen när det blev 9–2 (mot Lindlöven i onsdags). Man kände när det drog iväg till 7–0... vanligtvis blir man ju arg, frustrerad, men nu kändes det som "skitsamma, det är väl ingen som bryr sig ändå."

Var det första matchen där det kändes att det inte fanns någon geist?

– Mot Hedemora kände man att man skulle ge det en ärlig chans. Men redan efter första mötet, veckan innan matchen mot Hedemora, så blev det sämre direkt efter någon dag bara. Då kände man att det här kan inte hålla.

Vad har hänt sedan matchen i onsdags?

– Vi sade så i tisdags, att det ska inte gå en vecka, det ska hända nu. Det ska vara skillnad i morgon när vi kommer. Men man märkte inte av någonting av det, tyckte jag i alla fall. Sedan att det bär iväg till 9–2, det var droppen för vissa tror jag.

Vad hände under torsdagen?

– Vi kom upp till träningen och så var det en från styrelsen där när jag kom. Vi snackade lite med honom, jag och tränaren. Och jag berättade hur det var i truppen, att det var fem stycken som hade kastat in handduken redan då, när vi kom, och alla visste om det. Då ville de ha ett besked om hur många som kommer att lämna. Så vi hade ett snack inom laget och sade att nu har fem lämnat och vi kände så att lämnar en då lämnar alla. Så då sade vi det till styrelsen och de sade att okej, då får vi se hur vi går vidare. Och de skulle ha möte i dag (fredag). Och jag antar att de sitter däruppe nu och letar en syndabock i alltihopa. Någon måste ta skiten, men skyller de på oss spelare tycker jag bara att det är lågt. Som de behandlar dem som flyttar upp dit... jag skäms över att ha Ore som moderklubb när det är så. När jag vet hur bra det kan vara och har varit i klubben.

Vad händer med spelarna?

– Jag vet att vissa har klubbar klara. Vissa vet ingenting, vissa vet att de flyttar hem. Jag känner att, jag är klubblös nu och går det en eller två veckor, det är skitsamma tycker jag. Bara jag inte behöver åka upp dit.

Du kommer inte att åka upp till Furudal igen?

– Nej. Eller upp och hämta grejerna ska jag... Men jag har nog gjort mitt däruppe.

Hur känns det i hjärtat just i dag?

– Samtidigt som det är tungt så är det en lättnad också. För klubben är inte värd det här, IFK Ore är inte värd det, som det var just nu. Jag spelade upp till det jag var 15–16 år i Ore. Och det var en jäkla gemenskap och glädje då. Och hjärta. Och det var det när jag kom tillbaka också. Så jag vill inte minnas den sista månaden, utan det jag vill minnas är det som har varit. Och det är framför allt gemenskap, hjärta och glädje. Och alla som man har spelat med och haft kontakt med.

Finns det några spelare som är beredda att spela vidare?

– Inte i a-laget. Då skulle det vara i J20 i så fall.

Hade ni kunnat klara er kvar med den trupp ni hade?

– Det tror jag, absolut. Det är inget snack om det. Men utan stöd och trygghet blir man frustrerad som spelare också.

Men ni upplever att ni har gjort det ni kunnat?

– Absolut. Vi har ställt krav. Jag vet inte om det är två veckor sedan nu eller vad det blir. Så de har vetat om det.

Men, som ni upplever det, valt att inte göra någonting?

– Exakt. Och att folk ska komma nu och krypa på knäna när det redan är försent. De skulle ha kommit för två veckor sedan och visat det. För det handlar inte om pengar. Det handlar om engagemang tycker jag. Allt går att lösa. Det är bara att titta på Mora IK. Det är bara att visa lite engagemang och driv.