Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Älgjakten – så mycket mer än en höstvecka

Älgjakt – det är väl bara att ta med sig bössan, lite korv och kaffe och åka ut i skogen en höstvecka.
Eller?
– Nej, för mig börjar förberedelserna innan midsommar. Då börjar jag hugga ved så att den ska vara torr till jakten, säger Hans Åsberg.

Annons

Han har jagat i snart 20 år med Saxhyttans jaktlag och är också ordförande i föreningen.

Åsberg kan därför ge en oinvigd en tydlig bild av att älgjakten innebär en hel del planering, skytteträning och andra fysiska förberedelser inför den där smått magiska jaktveckan.

– För mig är det viktigaste med jakten den gemenskap man har inom laget. Sedan är jag en naturmänniska och trivs med att komma ut i skogen.

Men vägen till den där jaktveckan är kantad med en hel del arbetsinsatser och ganska stora kostnader.

För att börja med det sistnämnda konstaterar Hans Åsberg att det är rätt dyrt kött han "köper" genom att delta i jakten.

Med den minskade tilldelning Saxhyttans jaktlag nu har fått, två vuxna älgar och två kalvar, är beräkningen att det vid full kvot bara blir drygt tolv kilo kött var för de 17-18 jägarna.

– Sedan tillkommer att jag arrenderar mark, betalar avgift till jaktlaget och ett statligt jaktkort och behöver köpa en del ammunition och kläder.

Men det är jakten värd?

– Ja, det tycker jag.

Även arbetsinsatsen finner Hans Åsberg mödan värd, trots att det är en hel del att fixa – inte minst vid de många passen, varav han själv ansvarar för fem.

– Jag njuter alltid när jag är i skogen. När det gäller röjning, snitsling och att få ved på plats passar jag på att göra det när det är bra väder.

En del viltvård blir det också, då saltstenar sätts ut.

– Både älgar och andra djur behöver salt. Vi sätter inte saltstenar nära passen så att de blir något slags åtel, men visst kan saltet bidra till att hålla älgarna inom jaktområdet.

Med några veckor kvar till älgjakten ser Hans Åsberg till att sätta dit nytt granris på sitt ombonade pass, inklusive på plasttaket.

Men varför granris på taket, älgarna kommer väl inte flygande?

– När det regnar dämpas ljudet från taket av riset. Det behövs för älgarna rör sig tyst. De är inte dumma.

Passen är taktiskt utplacerade av jaktledaren, inte i allt för öppen terräng (som älgarna håller sig ifrån) men ändå med god sikt och med naturliga kulfång i kullar i naturen.

– Säkerheten är viktig. Det finns ett bra ordspråk: "Man ångrar aldrig ett oskjutet skott", säger Hans Åsberg, som lever som han lär och hittills bara har skjutit två älgar eftersom han är så noga med att ha ett bra skjutläge.

– En gång dök det upp fem älgar vid mitt pass, men jag tyckte mig inte komma åt att skjuta på någon av dem. Det var i alla fall en upplevelse att få se fem älgar på så pass nära håll.

Han betonar att all träning som laget gemensamt och dess medlemmar individuellt lägger ner på jaktskyttebanan under hösten är mycket viktig.

– Inte minst vill man ju veta att bössan funkar som den ska. Det kan räcka med att den har fått en smäll när man ramlat eller så på väg till eller från passet, så kan skotten hamna fel.

Under själva jaktveckan i oktober blir det förstås en del jobb med att ta hand om skjutna älgar, för att få dem till lagets slaktplats. För Saxhyttans jaktlag är det ett ganska krävande bestyr, eftersom laget saknar älgdragare och viltet därför dras fram för hand från skottplatsen.

När jaktveckan är slut är det inte alltid kvoten är fylld och med nya regler om att älgjakt nu får bedrivas till sista februari kan det bli en och annan senhöst- och vinterhelg som jaktledaren kallar ut jägarna igen.

– Vi har då en köldgräns vid 15 minusgrader.

Så älgjakten kan alltså mer eller mindre hålla på året runt, inte minst för Hans Åsberg som i rollen som ordförande har en del korrespondens och administration att sköta.

Men han klagar inte.

– Det är en upplevelse att få vara med om allt kring älgjakten.