Annons
Vidare till dt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

ALFONSSKRÄCKEN: Borde vi inte också förbjuda Bamse?


Minns ni den tiden när det ansågs eftersträvansvärt att utmana sig själv och att växa med utmaningarna? Att övervinna sina rädslor och svagheter? När en central del av barns och ungdomars fostran gick ut på att förbereda dem på vad än livet kunde tänkas ha i beredskap i framtiden. "The readiness is all", som Hamlet säger.

Jag tänker på detta när jag läser om föräldrarna i Malmö som anmälde en förskola till skolinspektionen för att deras barn fått mardrömmar av en Alfons Åbergfilm.

En Alfons Åbergfilm!

Som om inte anmälan vore illa nog har Skolinspektionen tillsatt en utredning och Malmö stad har stoppat all (!) filmvisning på förskolor tills vidare.

>> Ladda ner den nya DT-appen i Appstore för Iphone eller här i Google play om du har en telefon med Android <<

Jag undrar hur dessa föräldrar tänker, och vad de ser som målet för sin uppfostran. Skall deras barn skyddas från allt i tillvaron som kan verka skrämmande? Hur länge då? Tills de fyller 18? 15? 12? Om Alfons Åberg anses för skrämmande för dagisbarn, som ju är målgruppen, vad mer måste inte gömmas undan för att skydda de små från minsta obehag.

Och hur skall man veta förresten? Små barns rädslor kan vara oförutsägbara och irrationella. När jag var liten var jag vettskrämd för mumier och byggnader där det var högt i tak (ja, det är sant). Jag minns att jag till och med blev livrädd för en episod i en Bamsetidning där en av karaktärerna klädde ut sig till en mumie. Borde mina föräldrar ha skyddat mig från Bamse? Borde jag aldrig ha behövt besöka byggnader med hög takhöjd? Borde dessutom alla andra barn, som inte var rädda för just dessa saker, ha skyddats från dem såsom Malmö stad gör med filmvisningen?

Varifrån kommer dessa ängsliga byråkrater och överbeskyddande föräldrar?

Är det generationen som gjorde en stor affär av att de skulle ha blivit traumatiserade av Staffan Westerbergs "Vilse i pannkakan" som nu vill skydda nästa generation från samma öde genom att skydda dem från Alfons? Hur vill de att nästa generation medborgare skall vara beskaffade? Veka och oförmögna att hantera minsta motgång i livet?

Gömma, skydda och dölja kan inte vara en framgångsrik strategi i längden. Vilket övertag kommer inte de att ha som av en eller annan anledning varit tvungna att gå i "livets hårda skola"? Att åka på en propp, bokstavligen eller bildligt, är ingen trevlig erfarenhet, men kan vara en nyttig sådan.

Lars Anders Johansson, poet, musiker och kulturansvarig på Timbro

Finns på twitter som @budoarstamning

Kommentera gärna inlägget på DT Debatt!

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel