Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

18-åringar blir uteliggare i Falun

Hur är det att vara uteliggare?
Jonna Tiensuu och Madeleine Hägg som går på Kristinegymnasiet tänker ta reda på det.
I fyra dagar ska de leva som uteliggare.

Annons

Vi träffade tjejerna precis innan de gick in i rollen som uteliggare. Båda klädda i mjukisbyxor och huvtröja, några andra kläder tar de inte med sig.

– Det känns pirrigt. Vi kommer att få lov att klara oss utan så otroligt mycket saker man använder i livet nu för tiden. Vi kommer bland annat att leva utan boende, mat, pengar, Internet, telefon, dusch, jacka, inget ombyte och så vidare, säger Jonna Tiensuu.

Hon och Madeleine Hägg som går tredje året på omvårdnadsprogrammet vid Kristinegymnasiet har valt att prova på livet som uteliggare när de ska göra sitt projektarbete.

Hur kom ni på det här?

– Ja det är väl jag som har lite dumma idéer och tyckte att det skulle vara kul att testa att sova ute, att utmana ödet och se vad jag klarar av. Jag pratade med Madde om det och fick med henne också. Fast jag har varit tveksam hela sommaren, säger Jonna Tiensuu.

Vad fick dig att tveka?

– Det känns lite läskigt, man vet att man ska vara utan allting. Och jag vet att jag blir jättesur utan mat, riktigt sur, och det känns lite halvjobbigt. Uteliggare är faktiskt starka människor som klarar av det och vi vill se hur det är.

I sin projektplan skriver Jonna Tiensuu och Madeleine Hägg att de vill veta hur det är att vara uteliggare med tanke på att de många har mycket fördomar kring uteliggare, att folk i allmänhet inte har kunskap om fenomenet men ändå är nedvärderande.

De kommer att genomföra en enkät om allmänhetens tankar kring uteliggare.

Vad säger era föräldrar?

– Pappa han tycker att det är kul "men var rädd om dig" men mamma säger "tänk om det kommer någon och mördar dig eller kommer någon och gör någonting mot er och tvätta händerna när ni grävt i sopor", säger Jonna.

– Min mamma tycker inte om det men det är vårt projektarbete så jag vill göra det, hon har ingen talan, säger Madeleine och skrattar.

Skolledningen då, ha den sagt något?

– Först och främst ska vi ha en telefon så att vi kan ringa om något händer och så måste vi ha en vattenflaska med oss. En del tycker att det är jätteintressant, vi kommer ju att ha kamera med oss för att dokumentera, säger Jonna.