Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

1200 kom för att se streetrace

Roy Aniliadis, 51, vet inte hur mycket pengar och arbetstimmar han lagt ner på sin Chevrolet Apache från 1958 under årens lopp.
Men att det stora intresset - bilen - får kosta en hel del i både pengar och slit är tämligen klart.
– Jag har ägt bilen sedan 1982 och har i stort sett byggt om den sedan dess, säger Roy och skrattar med hela ansiktet.

Annons

I och med vårens ankomst brukar bilentusiasterna vakna till liv på allvar.

Sedan 10 år tillbaka är streetracetävlingen på industriområdet Ingarvet i Falun, arrangerad av Coppermine Cruisers, ett säkert vårtecken.

I årets upplaga kom 21 bilar till start och tävlingen följdes av uppskattningsvis närmare 1 200 åskådare, som bänkat sig för att se förarna bjuda på hård kamp i höga hastigheter och jubla lite extra över burn outs med en efterlämnande doft av bränt gummi.

En av dem som ställde upp i årets första streeracetävling var Roy Aniliadis från Falun med sin rödglänsande Chevrolet Apache av 1958-års modell.

Även om originaldelarna i dag är lätträknade, är det ändå cheva från 58. En ögonsten som Roy lagt ner många timmars jobb på, liksom en hel del pengar.

– Visst går det åt mycket pengar till bilen, men det går inte att hålla på att räkna så heller. För mig är bilen mer än en bil och ett intresse. Men jag har aldrig under årens lopp lånat pengar för att hålla på med bilen, då får den hellre stå ett tag, säger Roy, som civilt driver en egen bilverkstad.

Han brukar vara med och tävla i Faluns streetracetävlingar - med skiftande framgång.

– Själva tävlingsmomentet och en chans att visa upp bilen hör liksom ihop är det som lockar. En tävling får upp adrenalinet rejält hos mig och pulsen brukar gå upp i 180 när det är dags att starta racet. Att trycka på gasen och känna bilen dra i väg är något alldeles extra, säger Roy och låter alldeles salig.

In i det sista jobbar Roy med att få sin bil i ordning. När det är dags för racet måste allt fungera, motorn vara i topptrim, och fästet sitta under däcken.

– Jag är nog en av få, kanske den enda i startfältet, som kör på E85. Det är ett billigt racerbränsle, det kan jag lova dig. 10 kronor litern betalar jag. Andra som kör här i dag har bränsle som kostar 40 kronor litern. Men E85 fungerar bra och det går att få ut bra kraft ur motorn, som är på 5,7 liter.

Hur viktigt är det att bilen låter mycket?

– Jätteviktigt, det är lite tävling i det också. Sedan måste man också bjuda på sig själv och se till att det ryker mycket under däcken. Att bjuda publiken på det där lilla extra är viktigt. Det vet alla inblandade om.

Den här dagen gick dock det mesta emot Roy, som aldrig kom till start i åttondelsfinalen.

En krökt stötstång stoppade nämligen alla planer på en seger.

I stället kunde Mikael Engvall än en gång infria favoritskapet och ta hem vandringspokalen.