Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

105-årige Uno kan fortfarandeläsa tidningen utan glasögon

Uno Eriksson, Sörsjön, är en av Dalarnas äldsta invånare och han är den äldste i fjällbyn Sörsjön någonsin.
Nu på söndagen fyller han 105 år och han är fortfarande pigg och vital för sin ålder.

Annons

– Jag mår riktigt bra, säger Hammartjärn-Uno inför 105-årsdagen.

Hörseln är inte riktigt vad den varit, men synen kan ingen klaga på. Uno kan fortfarande läsa dagstidningen – utan glasögon.

– Jag gjorde en gråstarroperation för cirka 20 år sedan, och då började jag att på håll se lika bra som då jag var ung. Men jag använder oftast glasögon då jag läser, säger Uno.

Att läsa, både tidningar och böcker, och följa med vad som händer runt om i världen är viktigt i Unos dagliga liv.

Han är en trogen läsare av Dalarnas Tidningar och senaste Mora Tidning ligger framme på köksbordet bredvid kaffekoppen.

Han har alltid varit mycket intresserad av läsning och plöjt igenom flera böcker i veckan sedan han blev pensionär för drygt 40 år sedan.

Han har läst allt, skönlitteratur och kriminalkrönikor, rena faktaböcker och även instruktionsböcker, till exempel för motorsågen, som han fördjupat sig i.

Läsningen och att lösa korsord har också varit en nyttig hjärnjympa, som numera får ersätta den vanliga fysiska motionen.

– Med stöd av rollator går jag omkring här inne och det blir också någon kortare tur ute om det är bra väder, säger Uno.

Uno har bott hela sitt liv på föräldragården Nilsbo vid Hammartjärn i Sörsjön.

Han hade två syskon, storasyster Astrid och lillebror Olle.

I dag har han hjälp av hemtjänsten från kooperativet Dalen, men klarar sig i huvudsak själv.

Som 15-åring började Uno arbeta i skogen med huggning, plantering, röjning, kolvedshuggning och flottning.

I 30 år jobbade han åt Korsnäs och därefter 20-talet år åt Transtrands besparingsskog.

Nu har han varit pensionär i drygt 40 år.

Uno har många minnen från 50 års skogsarbete att berätta. Hur det var att under arbetsveckorna bo borta i enkla och dragiga skogskojor på vintern.

När helgen kom och man vill åka hem, så var det i så fall bara att spänna på sig skidorna och ge sig av genom skogen. Det kunde vara några mil att åka.

Ibland var det 30 grader kallt ute och mer ändå.

För Uno, som i yngre år hade astmabesvär, kunde det då vara riktigt besvärligt.

– Det var andra vintrar förr, riktiga vintrar. Och bättre somrar också, säger Uno.

Andra tider har det också blivit i informationssamhället på det dryga sekel som Uno upplevt.

– TV:n är ju fantastisk, man får veta allt som händer runt om i världen nästan direkt. När första världskriget hade brutit ut fick vi veta det först efter flera veckor. Vi höll på med slåttern då det kom en luffare vandrande förbi och vi bjöd honom på kaffe. Han berättade för oss att det brinner i öster, att världskrig hade brutit ut. Det var dåtidens nyhetsrapportör, berättade Uno.