Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vissa språkfel blir till en farsot

Annons

Jag har fått två brev från Erik Korning i Leksand, varav det första är i form av en artikel rörande vissa språkfel. Jag återger här hela hans artikel för att sedan kommentera den.

Regelvidriga ordbildningar, till exempel engelskalärare, franskastudier, tyskaprov och dylikt, dyker tyvärr ofta upp i alla möjliga sammanhang, vid minst ett par tillfällen även i Falu Kuriren.

Professor Bertil Molde, tyvärr avliden, har i åratal besvarat språkfrågor i Svenska Dagbladet. Hans svar på språkproblem har samlats i ett flertal böcker, såsom "Svenska i dag" och "Mera svenska i dag". Professor Molde löser elegant problemet om ovanstående ord genom att ge följande logiska regel. Han säger:

"Substantiv som slutar på -a, tappar detta -a i sammansatta ord."

Några exempel har jag själv listat ut: flaska - flaskhals (Vem skulle säga flaskahals?), flicka - flickskola, klocka - klockstapel, väska - väsklager.

Regeln om att -a faller i sammansättningar gäller även ord som gata - gatukontor, kyrka - kyrkogård, kvinna - kvinnofängelse.

Min egen språkkänsla och professor Moldes övertygande regel gör, att man kategoriskt kan fastställa att berörda ord skall heta: engelsklärare, franskstudier och tyskprov etcetera.

Se för övrigt Svenska Akademiens ordlista, där de korrekta formerna ges utan möjlighet till eventuella alternativ.

Svar: Erik har helt rätt i sin artikel, så det finns inte något att anmärka på. Däremot är det intressant att diskutera varför vi får dessa spontana felaktiga ordbildningar.

Vad jag kan se är det ena ledet i sammansättningen nästan uteslutande ett skolämne (engelska, tyska, svenska och så vidare) och jag kan tänka mig att de felaktiga sammansättningarna kommer av att många uppfattar ämnena engelska, franska, svenska och så vidare i skolan som oböjliga, varför de säger engelskalärare, tyskaprov och så vidare.

En annan förklaring kan vara att man tänker sig uttrycken "lärare i engelska", "prov i tyska" som utgångspunkt och att man känner en osäkerhet rörande -a. Dessutom ger ordet "engelskalärare" lika god förståelse som "engelsklärare", så kommunikationen blir inte lidande av att använda -a i sammansättningen. Ett exempel som jag hört kan vara värt att lägga till Eriks samling av regelvidriga ordbildningar, nämligen historialärare för det regelriktiga historielärare.

Jag kommer att återkomma till Eriks andra brev i kommande språklådor.

Denna vecka vill jag avsluta med att tacka alla som skickat in frågor till spalten.

Ni ska veta att ingen är glömd. Jag tar dock inte frågorna i den ordning som de kommer in, för ibland är vissa frågor aktuella (till exempel påsk). Jag vill också tacka för de fina tackkort jag erhållit.

ERIK KORNING

Mer läsning

Annons