Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Viktigt stöd när allt rasar

Annons

I dag överlever tre av fyra barn och ungdomar som drabbas av cancer. Men vägen dit är lång och tuff.

Tuff för barnen, som går igenom operationer, cellgiftsbehandling och strålning, och tuff för alla människor som älskar dem.

Familjerna Nyhlin och Hildén bor inte långt från varandra i Stenslund i Falun. För dem blev utgången den omöjliga. Johan Nyhlin gick bort när han var elva år. Ellen Hildén blev fem år.

Men mitt i den gränslösa sorgen, finns en önskan att hjälpa andra familjer med cancersjuka barn och ungdomar. Karin och Mats har engagerat sig i Barncancerföreningens styrelse och jobbar nu för att dra in pengar till den viktiga verksamheten.

Medan Ellen var sjuk tänkte Mats: "Det här ska jag åka runt och prata om. Berätta hur bra allt blev...".

- Nu slutade det inte så. Men jag vill ändå ge något tillbaka. Se till att de som hamnar i samma situation, har det så bra som möjligt.

Under sjuksdomstiden, behandling, tillfrisknade och i värsta fall sorg, behöver de drabbade familjerna massor av stöd. Vid sidan av vården finns många behov, som samhället inte klarar av att möta.

Mycket av det här kommer familjerna till del genom Barncancerföreningarna. Ändå är deras verksamhet ganska okänd. De flesta känner till Barncancerfonden som föreningarna bildat, men den sysslar i huvudsak med att stötta forskning, utbildning och information. Barncancerföreningarna står för det mer handfasta stödet till drabbade familjer.

Föreningen i Gävle-Dalaregionen bidrar bland annat med

60 000 kronor per år till en lägenhet i Uppsala där familjerna kan bo gratis, medan barnen får behandling på Akademiska sjukhuset. Utan den möjligheten skulle familjerna vara helt hänvisade till sjukhussalarna, vecka in och vecka ut.

Både familjen Nyhlin och familjen Hildén har bott i lägenheten.

- Den var guld värd när Johan fick strålbehandling. Trots allt kunde man ändå leva ett ganska vettigt liv, säger Karin Nyhlin.

- Johan mådde fruktansvärt dåligt av behandlingen, men han fick göra det i hemmiljö.

Lägenheten underlättar för familjerna att vara tillsammans, samtidigt som den gör det möjligt även för andra släktingar att finnas till hands när de behövs som mest.

- Mormor och morfar fick ju inte bo på sjukhuset. Nu kunde de komma ner från Jämtland, ta hand om lillebror och vara nära Ellen, säger Mats Hildén.

Även föreningens Vi som mist-grupp har varit ett otroligt stöd:

- Det är ju så fruktansvärt fel, att ens barn blir sjukt och dör, säger Mats. Man får mycket bekräftelse av att träffa andra föräldrar i samma situation. Även om varje familj har sin unika historia är det många tankar och känslor som är lika. Det är lika givande att få lyssna till andra som att få prata själv på träffarna.

INGER WALLIN

Mer läsning

Annons