Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vi borde skämmas - tänk efter lite!

Annons

Vad gör du och jag för att utbyta livs-erfarenheter, färdigheter och kunskaper med invandrare i vår närhet. Berättar du och jag någon gång om till exempel hur vårt samhälle fungerar eller något om vad som förväntas av oss i olika sammanhang? Vet vi hur många yrkesmän och kvinnor som flyttat till vår bygd? Tar vi tillvara och berömmer någon av dem för vad de kan uträtta? Vill vi veta det?

Om de får ett jobb, jobbar de i sin iver kanske mer än många svenskar och för mindre betalt. Hur mycket har inte du och jag kostat vårt hemland innan vi kommit in i produktion och kan betala skatt.

Moderskapspenning, vårdbidrag, barnbidrag, friskola, läromedel och fria måltider, tand- och sjukvård har våra familjer tagit emot och ständigt önskat mer.

Våra föräldrar skapade vår sociala välfärd genom att spara och aldrig unna sig något. Då delades inga bidrag ut. Vi förstör den sociala välfärd de byggt upp, raserar byggnader, skogar, berg och åkrar. Vi älskar inte det vi fått genom fädernas arbete.

Vi kan äta ihjäl oss på billig mat och klä oss i billiga kläder, hellre än att betala några kronor till, för att med stolthet föra fram svenska produkter. Vi vill riva ned servicehus med mera. Våra fäder, som ordnat för framtiden, betalar fortfarande sin pension för mat, husrum och omvårdnad, fast det låter som om de fick allt gratis. Vi låter inte släktingar ärva släktgårdar utan säljer dem till högstbjudande. Varför skäms vi inte? Vi bygger med fart upp ett samhälle som kan raseras på några sekunder. Vi har inget att yvas över. Många invandrare kommer direkt i produktion, betalar skatt och berikar vårt land, om vi hjälper dem. Liksom många svenskar gör, om de bosätter sig utomlands. Trots dessa tankar vill jag att hinder för inflyttning prövas innan man kommer till Sverige, men att de som har löfte att bo här uppskattas, får lära sig svenska och att vi har ett utbyte av kunskaper, färdigheter och gemenskap. Människan framför allt.

Bitter

Mer läsning

Annons