Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vardagsliv i renskötarland

Annons

Bildspel

Utbrytarna har hamnat öster om riksväg 70, nära Särna-Heden. Den stora klungan, Idre samebys 2500 renar, är på vinterbete väster om riksvägen. Sarvarna, tjurarna, är på ett berg. Vajorna, renkorna, är på ett annat med de snart årsgamla kalvarna.

Benny kör sin skoter på skogsbilvägar och leder och försöker stående få syn på den lilla renhjorden. Då och då gör han avstickare rakt in i tallskogen, över myrar och kalhyggen. Här och var finns renspår. Klövarna har trampat sig igenom snön som är ett par decimeter djup. Mossa har sparkats fram men har ratats och ligger på snötäcket. Spillningen ligger som kaffebönor bredvid spåren.

Bordercollien Tindra springer bredvid skotern. Hon gör stora lovar runt fordonet. Hon kommenderas då och då att lägga sig på skotern för att inte helt trötta ut sig. Hon lägger sig mellan husses ben men kan inte hålla sig på plats mer än någon minut innan hon kastar sig av och börjar springa.
Efter en halvtimmes letande stannar Benny skotern. Han har fått ett samtal från en skåning som numera bor i Skottland. Samen har hörlurar på sig och han talar i mobilen via handsfree. Hans norrländska dialekt hörs när han tar emot beställningen på 36 renskinn till Skottland.

Därefter sätter Benny igång skotern och fortsätter in i skogen. En kvart senare hittar han renarna betande i en bergssluttning.
Han kan Idretrakten bra efter att familjen haft renar i området i 20 år. 1984 kom familjen Jonsson till Idre. Dessförinnan hade Idre sameby gått i konkurs. Länsstyrelsen, och därmed svenska staten, önskade att det skulle bedrivas renskötsel i området och bjöd in dem. Renskötarsläkten Andersson hade bott där tidigare och länsstyrelsen ansåg att ytterligare en familj skulle kunna göra samebyn livskraftig.

Samesläkten Jonsson kommer från Ammarnäs och Grans sameby. När Benny var 18 år flyttade familjen till Norge för att bedriva renskötsel. Efter tolv år gick flyttlasset till Idre. Då hade han blivit sambo med Grete Pettersen, som arbetade som hårfrisörska i Oslo.

Paret Jonsson/Pettersen bor i Foskros, två mil norr om Idre. De har en 15-årig son, Mattias, som går sista året i grundskolan. Närmaste granne är Bennys bror Jörgen med familj. Och ett par hundra meter bort bor deras föräldrar.
Grete och Benny är inte gifta. I samebyarna är det mycket vanligt med samboförhållanden. I deras generation är det endast ett par i samebyn som är gifta. Även i andra samebyar är det en förhållandevis låg andel gifta.

- Det är inte alltid det faller i god jord om man drar in en ickesame i en sameby, säger Benny Jonsson.
Samebyarna ger alla medlemmar i byn rätt att ha renar. Medlem kan man bli genom att man är barn till en same i byn eller ingift med en same. Samebyarna skulle möjligen kunna ha många fler medlemmar om inte staten hade satt begränsningar för hur många renar en sameby får ha.

Fjällnaturen slits ned av alltför många betande renar. Därför har exempelvis Idre sameby fått en övre gräns på 2700 renar. Det betyder att det blir det konkurrens om de renar som finns. Så länge ett gift par håller ihop är det inget bekymmer. Om det blir skilsmässa har den ingifte rätt att bedriva renskötsel, även om han eller hon inte har samiskt påbrå. Den ingifte har också rätt till samernas fiske- och jakträttigheter.

– Det ligger en viss förmögenhet i en renhjord som man riskerar att förlora om man skiljer sig, säger Benny Jonsson.
Han säger att för Bennys och Gretes del ligger det inte påtryckningar eller ekonomisk planering bakom det faktum att de inte har gift sig. När de träffades bodde han i Norge och ägde inga renar. De djur han skötte arrenderade han av en renägare. Efter det har det inte blivit av med något giftermål.

Benny bor med Grete och sonen Mattias i en utbyggd sportstuga. På gården står flera små byggnader. I ett hus har de ett litet styckeri där de tar hand om husbehovsköttet. Bredvid står ett fryshus, av en friggebods storlek. På gården finns en hundgård där den löpande tiken Wilma står och skäller för att få uppmärksamhet från grannhusets hundar. Den röda, gula och blå sameflaggan vajar på ett av husen.

Dessa färger går igen på väggar och dörrposter inomhus. Sonen Mattias sitter vid vardagsrumsbordet. Han går i skolan och tränar styrkelyft tre dagar i veckan. De flesta av hans vänner är ickesamer och går i skolan i Idre. Mattias vill utbilda sig till revisor. Han tycker om att räkna och hålla på med papper. Samtidigt är han rotad i samekulturen. Han vill bli renskötare som pappa och tror att det ska gå att kombinera revisorsrollen med att ta hand om djuren.

Mattias Jonsson kan tala mer samiska än sin far. Benny kan säga en och annan mening och använder sig av samiska fackuttryck i renskötseln. Mattias har ett större ordförråd eftersom han har samiska som hemspråk. Samiskan är delad i flera dialekter som skiljer sig rätt mycket åt. Nordsamiskan talas av flest. Sydsamiskan, som Mattias lär sig, behärskas av rätt få. Samerna försöker hålla samman och har årliga aktiviteter. Mattias har varit på samisk konfirmationsundervisning. Svenska kyrkan samlar samiska ungdomar i en konfirmationsgrupp och de undervisas av en samisk präst.

Två gånger om året ordnas det samiska idrottsmästerskap. I sommar tänker Mattias tävla i lassokastning och kanske också i stafett. Förutom styrketräningen har han spelat golf, men det har han slutat med.
– Det går inte att spela golf. På sommaren är det kalvmärkning och då är mycket jobb, säger Mattias.
Benny gillar även han att sporta. Han är dubbel nordisk mästare i slalom och storslalom från de samiska mästerskapen och är fortfarande med och tävlar varje år.

Benny Jonsson tycker att det samiska är en naturlig del av hans identitet. Han har en samedräkt som han använder vid högtidliga tillfällen, även till vardags känner han sig tillhörig till kulturen. Han har alltid sin samekniv i bältet.

Benny säger att han jojkar. Han gör det aldrig till fest eller inför andra. Däremot händer det att han jojkar när han sitter ensam på fjället. Han kan inte samiska flytande så när han jojkar använder han sig av de ord han kan och hittar på egna. Han jojkar bara när det har gått riktig bra för honom. Han berättar när han jojkade sist.
- De senaste åren har det varit björnar här som slagit en massa kalvar. Då har myndigheterna sagt att de ska skjutas. Och det har jag gjort. Då känns det extra bra att kunna försvara sin egendom, säger Benny Jonsson.

Grete sitter mellan Mattias och Benny i hörnsoffan. Hon har inte samiskt påbrå och är lite kluven till det samiska och livet i Foskros. Hon tycker det är skönt att ”slippa asfalten” i storstan och gillar att vara ute i naturen. Grete är hundintresserad och ser till parets två hundar.
Grete tycker att det är bra att Mattias får leva och växa upp i den samiska kulturen. Men hon saknar sin familj i Norge och sina vänner. Hon åker och hälsar på dem då och då.
– Jag levde som en vanlig norrman. Här går man inte efter klockan. Det märks inte om det är fredag, lördag eller måndag, säger Grete Pettersen. Hon har ett liv utanför samebyn. Hon arbetar halvtid som städerska på en förskola i Idre.


Efter att Benny fått tag på renhjorden driver han dem ut på en myr. Där stannar han till och låter dem ta igen sig. Han tar fram en kikare och räknar till 52 renar. Fem sarvar står lite vid sidan om vajorna. Tjurarna är lite större, har mörkare päls och kutar mer med ryggen än honorna. De påminner om älgar. Benny har hunden på snöskotern. Tiken är bara ett och ett halvt år och ivrig att springa efter renarna. Så husse håller fast henne i nackskinnet.
– Jag tycker att renarna har blivit mer hundrädda de senaste åren. Jag tror det beror på att så många tas av vargar, säger Benny.

Han ska driva renarna ett par hundra meter ner till Österdalälven, över vattendraget och sedan över riksvägen till samebyns stora hjord. Problemet är att renar inte tycker om att drivas nedåt. Vid fara, vilket en hund och snöskoter räknas som i renens värld, är den naturliga instinkten att springa upp på högre höjder. Det vill säga att inte lyda renskötaren och gå nedför den branta bergsluttningen, utan tvärtom att springa djupare in i skogen.

När Benny startar skotern springer tiken framför. Renarna driver till en början åt rätt håll. Sedan bestämmer sig sarvarna för att gå åt ett håll och vajorna åt ett annat. Benny får kasta om planerna. Hjorden ska hållas ihop. Sarvarna drivas in. När det är gjort bestämmer sig hela hjorden för att springa in i skogen. Hunden är ivrig och följer renarna tätt. Benny sätter högsta fart med skotern. Han måste få stopp på hjorden innan de har kommit alltför långt in i skogen. Jakten går i slalom mellan träden i branta nedförsbackar och uppför tills den blå Lynxskotern knappt orkar med förare, hund och reporter och fotograf på en släde därefter.

När får vallas är det hundarna som får göra grovjobbet för att få stopp på boskapen när de går åt fel håll. I det här fallet är det skotern och renskötaren som hela tiden måste ligga steget före för att stoppa smitningsförsöken. I över en timme pågår kampen mellan renarna och samen.
– Hopplöst, gastar Benny till slut när renarna har smitit för tionde gången.
– Det kan ta en-två timmar eller en dag eller två dagar innan de ger sig. Till slut ger de sig alltid, säger han.
Då händer det plötsligt. Skoterföraren och hunden gör ett nytt försök och renarna är plötsligt ute på isen nedanför bergssluttningen. De springer ut ett par hundra meter på isen för att slippa den närgångna hunden.
När Benny har fått ned skotern på isen går drivningen enkelt över isen och över riksvägen till området där den stora hjorden håller till.

När han ser att de 52 renarna är på plats och har sprungit in i skogen, sträcker Benny ut sig på skotern. Att renarna plötsligt bestämde sig för att springa nedför berget berodde på att han ändrade taktik. Han beslöt att driva på hunden mer. Renarna blev rädda och tog det säkra före det osäkra och flydde nerför berget. Sedan sprang de fogligt i två kilometer och tog sig i sakta mak över riksväg 70.
- Har man bara fått dem att ge sig är det lätt, säger Benny Jonsson.

KENNETH WESTERLUND

Mer läsning

Annons