Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vår på Gustafs gravplats

Annons

Vid portarna upp till gravplatsen möter vi Charlotta Ulfsdotter Hell, som sopar vägen fri från sand. Det är tredje året i rad hon sommarjobbar på kyrkogården.

- Jag stortrivs här. Underbart att få vara utomhus om dagarna, säger Charlotta.

Det är en av vårens första varma dagar och flyttfåglarna konserterar för att markera revir och bjuda på livsglädje.

Vitsippan och krokusen står i blom och det känns som om det finns kraft i jorden som vill göra sig fri från frosten.

I ett litet hus i kanten av gravplatsen möter vi Björn Jakobs, ansvarig för skötseln. Några enorma popplar ligger itusågade utanför huset som ett bevis på att den nya tjugoåriga trädvårdsplanen har startat.

- I första etappen handlar det om 24 träd. Men vi fäller och ersätter arton träd i år med nya plantor, säger Björn.

Vi går till kapellet som byggdes 1926 ritat av M. Dahlander.

I taket hänger en vacker ljuskrona i järn smidd av mästersmeden själv Anders Carlsson i Hysta.

- Jag ritade den och Anders smidde den, säger Björn Jakobs.

Det finns lite skrivet om Gustafs gravplats och kapellet men det sägs att kapellet stod tomt från bygget till 1929 då det renoverades och inreddes.

Det verkar som om gravplatsen har en förmåga att öppna människors sinne:

- Det bästa med jobbet är när besökare berättar sitt livs historia, säger Björn.

En vandring runt på gravplatsen visar hur synen på en grav har förändrats de senaste drygt hundra åren. De stora pampiga stenarna och järnkedjorna har ersatts av smäckrare stenar, urnlund och minneslund.

- Antalet jordbegravningar minskar och nu införs asklundar på många kyrkogårdar, ett mellanting mellan minneslund och urnlund. Det innebär att graven inte är anonym men att den inte smyckas med blommor, säger Björn.

BERNDT NORBERG

Mer läsning

Annons