Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vägen från skogen till riksdagen

Annons


En gång skogsarbetare, numera riksdagsman. Så ser verkligheten ut för Per Erik Granström, före detta kommunalråd i Ludvika.
- Under samtalen med arbetskamraterna i skogen lades den politiska grunden för mig.

Parallellerna de båda yrkena emellan är fler än man kan ana. Framför allt gäller det att både som skogsarbetare och politiker verkligen hugga i.

Som skogsarbetare fick Per Erik Granström bland annat ägna sig åt plantsättning. Nuförtiden handlar det om att plantera idéer och få dem att växa.

Redan som 14-åring började han arbeta i den Västerbottniska skogen.

Året var 1956 och verktygen som användes var timmersvans, yxa och barkspade. Det skulle fällas, röjas, märkas och flottas timmer.

- Det var ett tungt arbete. Från början hade jag inte den rätta fysiken, utan den fick jobbas upp för hand.

De arbetade på raka ackord och bestämde själva när och hur länge de ville arbeta.

- Oftast blev det sju åtta timmar, även på lördagar. Mer orkade man inte och mindre hade inte gett tillräckligt med pengar. Omkring 25 kronor per dag fick man.

Men det var inte bara slitsamt, utan även lärorikt.

- Dessutom innebar det en stor frihet. Jag lade själv upp och utförde mitt arbete. Det saknade jag främst i de efterföljande yrkena.

Myggen och knotten saknar han dock inte.

- Knotten är större uppåt i landet, som småflugor. Och de tar sig innanför kläderna och äter på en så att man blir alldeles sårig.

Det var vid rasterna i skogen de politiska tankarna började formas.

- Det var en bra social samvaro vid dessa små möten. Vi diskuterade politik, samhällsfrågor och allt annat som hände.

Inskolningen hade inletts. Och så småningom blev han fackligt engagerad i skogs- och flottningsarbetareförbundet.

- Då var mina planer att fortsätta som skogsarbetare, kanske försöka få en komplett utbildning i skogsskola.

Men ödet ville annorlunda. Mycket förändrades nämligen under 50-talet. Motorsågen introducerades bland annat. Arbetstillfällena blev färre och Per Erik Granström friställdes.

- I början längtade jag tillbaka. Jag kunde se en skog och tänka att där skulle det bli bra huggning.

Men han hamnade på Bil & Buss i Ludvika och blev där verkstadsklubbens ordförande. Strax där-efter började stigningen i den politiska hierarkin. Från metall-ordförande till kommunalråd. Och nu alltså socialdemokratisk riksdagsledamot.

- Jag fick förfrågan och insåg att jag inte skulle få den igen. Så jag valde att tacka ja och det har jag inte ångrat.

Sedan 1993 har han haft det uppdraget och är numera ledamot i skatteutskottet och nordiska rådets svenska delegation.

- Arbetstiden är nog den dubbla i dag. Å andra sidan har jag ett arvode som jag inte skulle ha haft i lön som skogsarbetare.

Och friheten har han återfått, till viss del.

- Jag avgör själv vilka saker som ska orkas och hinnas med, förutom de sammanträden som det krävs att jag deltar i.

Han trivs fortfarande i skogen, men hinner inte med allt han skulle vilja. Han har fortfarande del i ett hus i födelseorten Arjeplog.

- Älgjakten där börjar inte förr-än i september och av förklarliga skäl har jag inte tid med det då.

ANDREAS EMANUELSSON

Mer läsning

Annons