Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

- Utbränd slipper ta ansvar

Annons

Olle Hellström, forskare och distriktsläkare i Vansbro, har skrivit boken Vad sjukdom vill säga och specialiserat sig på relationen mellan läkare och patient.

Han ger sig in på minerad mark med sina tankar kring begreppet utbrändhet, och är medveten om det.

Men poängen med hans resonemang är att det i den stora grupp av människor som i dag kallas utbrända finns en mängd individer med unika problemställningar som inte så lätt borde knuffas in under en och samma etikett.

Ändå har det blivit så.

- Människans stora drivfjäder är att se meningen i tillvaron. När en meningssökande varelse i olika situationer har det så jobbigt att hon inte ser någon mening i tillvaron så har hon möjlighet att uppleva sig som sjuk och drabbad i stället, säger han.

- Vi läkare är också bara människor som vill ha struktur och mening i tillvaron. När vi inte förstår så sätter vi gärna en medicinsk mening på saker och ting. Så skapas begrepp som passar båda.

Utbränd har blivit ett sådant begrepp, anser Olle Hellström.

Under det vida diagnosparaplyet kan det rymma sig depressioner, känslor av vanmakt och tomhet, problem på arbetet, otillräcklighet, upplevelser av misslyckanden, mindervärdeskomplex, problem i familjen eller äktenskapet, känslor av meningslöshet - livets alla outhärdligheter.

Var och en, eller tillsammans, kan de manifesteras som utbrändhet.

För det som inte låter sig förklaras så enkelt har ändå alltid krävt en etikett.

- Medicinskt-historiskt så har man satt olika gångbara namn på det man inte förstått. En eller annan beteckning minskar känslan av förvirring. Därför har det blivit yuppiesjukan eller kroniskt trötthetssyndrom, när det egentligen kan ha handlat om att folk känt sig misslyckade, otillräckliga eller inte stått ut med sig själva, säger han.

- Det känns bättre att vara drabbad av sjukdom i stället för att tänka att man kommit fel i livet. Diagnosen utbrändhet räddar patienten från att behöva ta ansvar för att styra upp tillvaron.

Där begås det stora felet.

För när diagnosen blir ett slutmål - "ja, det var väl det jag visste. Det var något fel med mig, jag är ju utbränd" så är chansen mindre att hitta det som värker.

Olle Hellström talar om svåra livsfrågor som tar sig kroppsligt uttryck.

Där tror han att den bästa lösningen är en dialog mellan patient och läkare. Först då kan patienten själv komma underfund om vad som felar, försöka göra något åt det eller acceptera det.

- Läkaren måste vara beredd att orka stå ut med det faktum att hon eller han egentligen inte har någon hjälp att ge, säger Olle Hellström.

- Problemet är ofta inte medicinskt. Det är oerhört viktigt att hålla i åtanke att problemet som den här människan har handlar kanske om ett försök att finna någon grad av mening i tillvaron. När man förstått det så måste man lyssna. Det är en myt att vi läkare inte har tid. Det är kunskap som saknas, kunskap om patienten som mänsklig varelse.

Det verkliga mötet mellan läkare och patient kan leda till en aha-upplevelse om att det inte är en sjukdom, utan ett tillstånd i livet som måste bearbetas eller accepteras. Men trots det kanske patienten behöver en tidsfrist från sitt arbete för att orka tänka och gå vidare.

- Då säger läkaren: Nu sjukskriver jag dig. Jag ser att du inte orkar mer, men för den skull kanske du inte ska uppfatta dig som sjuk. Ändå behöver du den här tiden för att återerövra hälsan.

Mer läsning

Annons