Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Två svar - noll besked

Annons

Som tidningen tidigare berättat handlar det om Yusuf och Yilmaz, kurden Kerims två numera vuxna söner, som bor i Turkiet. När Kerim kom till Sverige och sökte asyl dröjde det fem år innan han fick sitt positiva besked.

Hans familj fick också komma hit, alla utom de två sönerna som under handläggningstiden hunnit fylla 18 år. Därför var de enligt svensk lag för gamla för att få följa med.

De har flera gånger ansökt om visum för att få komma till Grängesberg och hälsa på. Lika många gånger har de fått avslag.

Samtidigt har Kerim på olika sätt försökt fästa de svenska myndigheternas intresse för deras fall, utan att lyckas. De gånger han fått svar på sina skrivelser har de varit utan substans.

- För ett par år sedan hungerstrejkade jag, min fru och min far utanför riksdagshuset i Stockholm, men det hade heller ingen effekt.

Anledningen till att sönerna alltid får nej när de söker visum är misstanken att de tänker hoppa av om de får komma hit.

- Fel. Ingen av dem har den minsta tanke på att stanna här. Det enda de vill är att få hälsa på oss ibland.

- Jag är svensk medborgare, men nekas att få besök av mina söner. Vilken annan svensk skulle finna sig i det? undrar Kerim Ötekivilcim retoriskt.

Hans senaste i raden av skrivelser var ställd till statsministern Göran Persson, integrationsministern Mona Sahlin, migrationsministern Barbro Holmberg, generaldirektören Janna Valik och finansministern Bosse Ringholm.

Två svar har anlänt. Ett från kanslirådet Jan E Karlsson vid utrikesdepartementet. Han framhåller att UD inte har möjlighet att ingripa i enskilda ärenden som handläggs av enskilda myndigheter. Migrationsverket är ett exempel han nämner.

Det andra svaret kommer från migrationsministern Barbro Holm- berg. "Som du kanske känner till är statsråd förhindrade att ingripa i enskilda fall och jag kan som migrationsministern därför inte kommentera sina två söners ärenden."

Kerim suckar. Han har varit med förut.

- Jag begär inte att de ska ingripa i enskilda fall. Jag vill bara att de svarar på mina frågor, men jag får inte ett enda svar.

Det han vill veta är bland annat

...anser ni att det som min familj och jag genomlevt de senaste 14 åren är ett gott exempel på den "generösa och humana" flyktingpolitiken?

...när får vi fira jul och nyår tillsammans?

...får de komma på min begravning?

- Men jag ger mig inte. Jag tänker skriva ett nytt brev och till slut måste de väl kunna svara. Varför ska vårt lidande aldrig ta slut?

- Den enda förklaring jag kan se är att svenska myndigheter har ett tankesätt som innebär att vi som flytt hit inte anses ha samma behov som infödda svenskar.

BO JOHANNESSON

Mer läsning

Annons