Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Två hett efterlängtade mirakel

Annons

Det är en vanlig torsdagsförmiddag hemma hos familjen Gustafsson och både Dan och Elisabet är lediga från jobbet. När lego-flygplanen är färdiga blir det en tur till simhallen på Lugnet.

- Vi har gått ner i arbetstid både två för att kunna ge barnen så mycket tid som möjligt, säger Dan Gustafsson, som jobbar som operationssköterska på Falu lasarett.

Tid tillsammans är högt prioriterat i den här familjen.

För Dan och Elisabet blev det som skulle vara så självklart och lätt till en lång kamp.

De träffades på Stora Björn för tio år sedan och började ganska snart fundera på barn och familj.

- Vi visste att vi ville leva med varandra, säger Elisabet.

Det blev förlovning i Paris, bröllop i Stora Skedvi kyrka året efter, och sedan var det ju verkligen dags.

- Det känns som en del av meningen med livet. Att träffa någon man vill bilda familj med och skaffa barn... Man vill gärna tro att barnen bara kommer, säger Elisabet.

Varken hon eller Dan hade egentligen tänkt tanken att det skulle bli några svårigheter. Men det hände ingenting. Tiden gick och snart kom oron.

- Visst glädjer man sig med alla kompisar som får barn. Men funderingarna finns där hela tiden. När ska JAG få komma och berätta att jag är gravid?

- Varför går det inte? Det är väldigt jobbigt psykiskt, säger Elisabet.

Hon tyckte att hon såg magar i vädret och barnvagnar överallt. I brevlådan kom det leksaksreklam och omgivningen ställde välmenande frågor: "Är det inte dags snart?"

- Från det jag vaknade tills jag somnade tänkte jag på det här hela tiden..., säger Elisabet.

Efter semestern 1998 fick det vara nog. Elisabet tog telefonen, slog numret till Kvinnokliniken och så blev hon och Dan inbokade för utredning.

De prövade att ta tempen varje dag för att pricka in Elisabets ägg-lossning. När inte det hjälpte, bockades efter hand de tänkbara orsakerna av.

Dans spermier var inte orsaken och det handlade inte om något hormonfel hos Elisabet.

Nu var det 1999 och dags för nästa steg i utredningen - röntgen av Elisabets äggledare. Och här fanns förklaringen. Äggledarna är blockerade och släpper inte igenom några ägg. Nu återstod bara IVF, provrörsbefruktning.

- Eftersom orsaken var stopp i äggledarna, fick vi en ganska god prognos av läkarna, säger Dan.

Hormondoserna som ingår i behandlingen kan kännas jobbiga. Men Elisabet hade inga sådana problem, trots att hon tvingades ta hormonsprutor i två omgångar inför första provrörsbefruktningen.

- Jag var så inne i att nu kanske det skulle bli barn, säger Elisabet.

Graviditetstestet i början på juni var negativt. Och något nytt försök gick inte att göra förrän efter semestrarna. Det blev en lång sommar för Dan och Elisabet.

Nya ägg sattes in i september. Och den här gången gick det bra. Ultraljudsundersökningen visade två pyttesmå hjärtan som tickade.

- Jag tror aldrig jag har varit så glad, säger Elisabet. Men man vågar ändå inte riktigt ta ut något i förskott.

- Nej, man får ju veta så tidigt att man är gravid. Och under den första tiden är det så mycket som kan hända, säger Dan.

Under alla år som de kämpat för att få barn, hade Dan och Elisabet inte berättat för någon om sina svårigheter att få barn. IVF-behandlingen var det några få, nära vänner som kände till.

Dan hade kunnat tänka sig att berätta, för att slippa alla frågor. Men Elisabet kände inte så.

- Men nu när jag ser tillbaka så skulle jag ha gjort annorlunda. Mitt råd till andra i samma situation är att berätta, i alla fall för den närmaste omgivningen, säger Elisabet.

Desto mer öppna hon och Dan har varit med sina erfarenheter, desto fler i samma situation stöter de på.

Men trots att kunskapen kring ofrivillig barnlöshet och IVF-behandling ökar i samhället, finns det fortfarande många fördomar.

- Det finns många som saknar insikt och sympati och vägrar betrakta ofrivillig barnlöshet som en sjukdom bland andra. IVF-behandling kallas "lyxsjukvård". De menar att "kan man inte få barn på naturlig väg, ska man inte ha några", säger Elisabeth och Dan.

Att villkoren är olika för barnlösa par i olika landsting, är också en fråga som upprör dem.

Elisabet har engagerat sig som Dalarnas huvudombud i Infertilas Riksförening i Sverige, IRIS. Föreningen kämpar bland annat för att infertilitet ska prioriteras högre inom sjukvården.

- Visst har vi även funderat på att adoptera, säger Dan. Men eftersom infertilitet är en sjukdom, ville vi först pröva möjligheterna till behandling.

Elisabets och Dans två mirakel - Ludwig och William - föddes den 7 juni 2000.

- Två på en gång, det är dubbel lycka för oss. Och tänk vilken glädje de har av varandra.

Att vara tvillingföräldrar kan vara nog så tufft under småbarnsåren. Men Dan och Elisabet skulle aldrig komma på tanken att klaga över dubbla påklädningar och vaknätter.

- När de varit sjuka och vaknat mitt i natten så kan man faktiskt vara glad över att man får uppleva det, säger Dan.

Han och Elisabet har lärt sig att inte ta någonting i livet för givet.

Ett annat resultat av den långa väntan var att de hann prata ihop sig om barnuppfostran.

- Vi fick tid att diskutera mycket och hamna på samma nivå, säger Dan.

INGER WALLIN

Mer läsning

Annons