Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tv-krönikan: Rapport från en grekisk storbild

Annons

Idag tänker jag titta på när Carolina Klüft vinner den där olympiska medaljen som alla förväntar sig att hon ska vinna. Publikfavoriten Klüfts medaljkamp blir lite extra spännande: Nästan det första från OS jag ser i någon av de svenska tv-kanalerna.

Två veckor i Grekland, dock på ganska många sjömils behagligt avstånd från Aten, har givit sporadiska men annorlunda bilder från de första OS-dagarna. Inte speciellt svenska om vi säger så.

Blågult på någon av de många storbildsskärmar i varierande storlekar som är ett måste för varje restaurang, pub, bar eller taverna med självaktning var om möjligt något mer sällsynt än vad de svenska OS-framgångarna har varit.

Lite spännande har det varit, även om det ibland varit lite svårt att hänga med. Kommentatorernas språk är stundtals rena grekiskan...

Men ordagranna översättningar har inte alltid behövts. Inte under de fem eller sju eller tolv dagliga avsnitten om Kenteris och Tanou. Grekisk tv behöver inga såpor på någon tid.

Goda vänners korta sammanfattning på engelska plus huvudskakningar och axelryckningar och småironiska leenden har räckt bra.

Ett grekiskt drama, en tragedi, utspelat där framför människorna vid en storbilds-tv med en ozou till eftermiddagskaffet. Samma storbilds-tv, ibland stor som en husvägg, där de ganska nyligen jublade över framgångarna i fotbolls-EM.

Det grekiska intresset i övrigt där på den lilla kvarterskrogen för det som hände bara en båtresa bort må nog anses som ytterst måttligt, frånsett invigningen förstås. Om det inte handlat om basket eller fotboll, förstås. Det var nog mest en och annan turist som tittade efter någon favorit från sitt hemland. Några fick se sina i de internationella kanalerna. Vi svenskar fick det som sagt ytterst sällan de där första OS-dagarna när jag gästade solen och värmen.

Det må vara hur mycket OS det vill i Aten. Tro inte att det är prio ett när barer och restauranger slåss om gästerna med storbilds-tv som ett av vapnen.

I första hand är det fotboll som gäller. Att kunna visa fotboll från så många länder som möjligt i Europa är viktigast.

Ta förra lördagen: Förra lördagen, när OS startade på riktigt, var det självklart den engelska fotbollsstarten som gällde. Det där olympiska fick snällt vänta till fotbollsmatcherna var slut. Då brydde sig inte ens mina grekiska vänner om att förre nationalhjälten Kostas Kenteris föll.

Så ni må ha överseende med dessa ögonblicksintryck från en tv-hörna på en kvarterskrog i Grekland i stället för en kanske förväntad recension av de svenska tv-sändningar jag hittills knappt hunnit se mer än några flyktiga bilder av ännu. Det är en vecka kvar av spelen. Jag har dock noterat att SVT:s OS-studio i Aten heter Zorba.

Är det en medveten eller omedveten extrahyllning till Kreta, Zorbas ö? Det är en vecka kvar av spelen, jag är hemma i tv-fåtöljen igen och Klüft är på gång... Är det inte nu OS börjar?

Veckans souvlaki

Av ett gott grekiskt grillspett blir inte mycket kvar. Inte av den tilltänkta komediserien Bonsai heller. Nedlagt innan det ens börjat.

Veckans Mousaka

Dopning. Lika vanligt på den olympiska menyn som nationalrätten är på en grekisk matsedel.

HANS DAHL

Mer läsning

Annons