Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tv-krönika: Mycket om EMU men vad får vi veta?

Annons

Med bara åtta dagar kvar dominerar sjävklart EMU-omröstningen i både samhälls- och nyhetsprogram. Så har det ju varit hela sensommaren.

Televisionen räknas som den viktigaste av alla opinionsbildare. Det är där de flesta ska få det mesta av underlaget till sitt val. Påstås det.

Men vad har vi egentligen fått veta under de många timmarna med EMU som tema? Klara svar eller bara ökad förvirring?

De redan övertygade har förmodligen hittat ännu fler argument för sitt ja eller nej. Men resten? Det för en del självklara valet är inte alls lika självklart och enkelt för andra.

Många tycker och må så göra. Men var har kalla basfakta funnits när åsikterna haglat? Finns det basfakta över huvud taget?

De har i alla fall varit mer svårfunna än ett antal människors subjektiva åsikter. På vilka fakta dessa åsikter är grundade är dock svårare att veta.

Jag har faktiskt ganska lätt att förstå varför programmen om EMU ofta har haft en marginellt liten publik, även om tittarintresset ökat en aning på sistone.

Generellt har i alla fall de mest framträdande debattörerna haft en sak gemensam, oavsett ja- eller nej-sympatier: De retoriska talangerna är större än det pedagogiska kunnadet.

Vi tittare skulle definitivt behöva fler som Sverker Olofsson. Fler som kliver in och avbryter, säger stopp och kräver tydlighet och förklaringar när dimridåerna blir som tätast och språket som flummigast.

Det är ju inte alla, och definitivt inte alla EMU-debattörer, förunnat att som Karlfeldts Fridolin, tala med bönder på böndernas vis men med lärde män på latin.

Det är ju som sagt inte de redan övertygade som ska övertygas. Det handlar väl ändå, i den television som enligt avtalet med staten ska vara saklig och opartisk, om att ge fortfarande osäkra väljare underlag för att fatta ett beslut.

Jag förstår att många av irritation zappat sig vidare i tv-världen.

Höstens ankomst i programtablåerna har framför allt börjat märkas i TV4 medan licenskanalens starkaste höstkort dröjer ett tag.

Fyran har, efter ha varit törnrosasovande eller semesterstängd under sommaren, fått en rivstart. De tittare som i somras såg på annat eller inte tittade alls har hittat tillbaka överraskande snabbt.

Anledningarna är framför allt tre:

p Friidrotts-VM blev en av kanalens största tittarsuccéer någonsin. Vad spelade det då för roll att fyran förlorade den journalistiska matchen till SVT i stort. Om inte en viss A Lennart Julin varit med hade det blivit riktigt illa. Julin vann VM i de svenska tv-rutorna. Igen.

p Nya serien Alias, tidigare prisad i USA, nådde stor publik, nästan en miljon, direkt. Avsevärt fler än Tusenbröder II.

p Bingolottos överraskande rivstart. I fjol såg 720 000 tittare höstpremiären, förra lördagen tittade nästan 1,2 miljoner. Ytterligare en miljon tittade in till Kronér "som hastigast".

Nytt liv för Bingolotto eller sällsynt attraktiva artister? Vi får vänta och se. Det gör säkert de ansvariga också.

För övrigt noterar vi att Bert Karlsson har öppnat fabriken igen. Fame Factory, alltså.

Veckans långkörare

Sport, sport, massor sport. Från klockan 13 till midnatt bara i SVT i dag. Det krävs god kondition för den maratonsittningen i tv-fåtöljen. Är det någon som orkar från start till mål?

Veckans vem var han?

Jan Stenbeck utmanade tv-monopolet och vann. Men vem var han? Fyrans dokumentär på måndag kan kanske ge svaren om en av våra mest anonyma kändisar.

HANS DAHL

Mer läsning

Annons