Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Trivsel, inte försörjning, avgör boende på landet

Annons

Ronny Svensson kallar sig glesbygdsforskare, och borde därför veta att lanthandeln har varit på kraftig tillbakagång i decennier, långt innan någon i Sverige hade hört talas om Lidl eller Willys. Anledningen är enkel.

Människor som bor på landet vill också ha ett stort sortiment och låga priser, precis som stadsborna. Det kan man inte få i lanthandeln och därför åker landsbygdsborna in till stan för att handla. Det är ju inte stadsborna som hotar lanthandeln utan landsbygdsborna som inte tycker att den är tillräckligt bra.

De flesta som bor på landet jobbar med annat än jordbruk. I Falu kommun, till exempel, är det så att cirka två tredjedelar av dem som bor utanför tätorten ändå jobbar där.

I dag är det i huvudsak så att folk bor på landet därför att de trivs med att bo där, inte för att det är där de försörjer sig, även om många gör det också. De flesta dock på annat än jordbruk. Av dem som trots allt lever av vad jorden ger i Dalarna är det en stor del som sysslar med skog, jakt och fiske, inte matproduktion för handeln.

Även om bönderna självklart är en viktig grupp som inte ska glömmas bort så är det inte särskilt många som berörs av var de stora livsmedelskedjorna gör sina inköp.

Ronny Svensson låter för övrigt inte så lite fördomsfull när han hävdar att kvalitetsnivån på livsmedel sänks om dalabönderna konkurreras ut. Alla andra producenter skulle alltså vara sämre?

Om det är sant så är kanske lösningen för dalabönderna att lantbrukskooperationen lanserar en kvalitets- och gourmetlinje för bättre restauranger och prisokänsliga konsumenter i Sverige och utomlands?

Lösningen på landsbygdens problem är inte att uppfostra konsumenterna till att bojkotta Lidl och andra lågprisaffärer. I stället måste politiker och andra samhällsaktörer inse att Sörgårdens tid är förbi, och inse att landsbygdens framtid ligger i att ta tillvara, att den har andra kvaliteter än jordbruksmark. Vackra miljöer, billigare bostäder, bättre social gemenskap, tillgång till naturen och till jakt och fiske, för att nämna några.

Landsbygden behöver bland annat bättre vägar, billigare bensin, sociala träffpunkter och ett uppluckrat strandskydd.

Ju attraktivare man gör landsbygden som boendemiljö, desto bättre underlag blir det för kommersiell och samhällelig service. Utbyggd service innebär ju i sin tur också fler arbetstillfällen på landsbygden.

När det slutligen gäller igenväxningen så kan exempelvis skogsnäringen och fårskötarna göra en insats. Men det kräver kanske att vi avstår från vargarna?

Vi bör också ändra jordbrukspolitiken som i dag utgår från att all mark helst ska vara produktiv, det vill säga något förenklat, att det alltid ska finnas en tall, en plog eller ett betesdjur på marken.

I framtiden kanske vi i stället ska satsa på att ibland bara göra landsbygdens landskap attraktivt och vackert att bo och vara i, utan att det alltid måste ses som en produktionsfaktor!

MIKAEL ROSÉN

Mer läsning

Annons