Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tommy berättar med hela kroppen

Annons

Han väljer helst själv sina ord, som informatör trivdes han aldrig.

Tommy "arrr-tikulerar", inte bara med munnen, utan med hela kroppen.

- Antingen har man förmågan att berätta, eller så har man det inte, säger han. En berättare måste ha inre utstrålning, det är viktigt att ha ögonkontakt, att få en nickning av var och en i publiken,

Tommy berättar om när han på uppmaning spelade in sin guidade tur på Bergslagsalongerna, det blev inte samma sak när någon annan återberättade hans historier.

Det gäller att ta fasta på associationer, att våga vara personlig, Då kan man som Tommy gör skänka liv åt döda män i ram. Men det gäller att ha "fingerspitzgefühl", fingertoppskänsla.

- Man ska kunna berätta det sannolika så det låter osannolikt, och det osannolika så det låter sannolikt.

Han kräver en del av sin publik, ibland är det svårt att hänga med i svängarna genom salongerna. Att Pirre är Peter Wallenberg hinner man räkna ut, men var kom Madame Bovary in i det hela? På tal om bolagsstämmor så dyker eleganta praliner i bergslagsalongerna upp, avlösta av plastförpackade delicatobollar i Lugnets sporthall.

Bedårad, förlorad, förledd går publiken därifrån.

Som informationsdirektör trivdes Tommy aldrig. Den posten hade han några år i början av 80-talet under disponent Erik Sundblad. En informatör ska vara diplomatisk, vilket inte är Tommys mest framträdande karaktärsdrag.

- Jag tvingades tala arbetsgivarens språk, inte mitt eget. Jag minns debatten kring besprutning i Nova Scotia, om indianernas situation. Jag fick företräda företaget, jag som var medlem i Greenpeace. Jag fick gå hem och skrika i källaren, säger Tommy.

Nu kämpar han med en svår sjukdom.

- Jag ska berätta för folk så länge jag orkar. Nu blev det mer båttom än jag trodde, jag trodde väl att jag skulle hålla på i tio år till. Måtte Sven och Örjan få vara friska, säger han.

Mer läsning

Annons