Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tillbaka till 1700-talet

Annons

Ingen vet varför den heter just Skräddargården. Inget tyder på någon skräddare i släkten, men en genuin dalagård är det.

Kringbyggd med storstuga, sommarstuga, härbre, ladugård, lider och ett timrat utedass.

Skräddar Erik Eriksson och hans två systrar var de sista som levde på gården. En av systrarna, Kerstins gifte sig men dog senare i TBC. Även de tre barnen dog i samma sjukdom. Hennes man Anders bodde med Skräddar Erik på gården fram till 1950-talet.

Anders testamenterade sin halva av gården till Rättviks kommun medan Eriks andel tillföll allmänna arvsfonden då han inte hade några arvingar. Några år senare arrangerades en auktion gården och då skingrades stor del av samlingarna.

Rättviks kommun köpte tillbaka den andra halvan av gården och i början av 1960-talet kunde människor besöka Skräddargården för att se dess skönhet.

Rättviks kulturnämnd hade till uppgift att förvalta gården, men det fanns inga pengar till det. Gården förföll, fönsterbågar ramlade ur sina fästen, gården blev allt mer fallfärdig.

1999 bildades den ideella sammanslutningen Föreningen Skräddargården i Stumsnäs. Gunnar Tysk är föreningens ordförande, men många fler än bara föreningens medlemmar har arbetat med renoveringen och upprustningen av gården.

-Vi har städdag, både invändigt och utvändigt och Stumsnäsborna ställer verkligen upp för att vårda Skräddargården, säger Gunnar.

Förra året fick föreningen dessutom ett EU bidrag om 30 000 kronor. Föreningen använde även sitt föreningsbidrag och insamlade medel för att starta den yttre renoveringen.

-Det blev en stor utvändig renoveringen. Bröderna Jonsson från Backa har bytt ut dåliga stockar och gjort trärännor med smidda krokar.

Tidigare var Gunnar med och renoverade väggar och golv, gjorde ny stänkmålning och schabloner i takbården. Då hittades även förlagan till Rättvikshästen.

Gunnar visar många vackra saker som trots auktionen ändå finns kvar. Skräddar Eriks mässingsskål han hade på huvudet som skydd mot onda andar.

De små barnskorna, saker i skåp och skafferi. Det var inte länge sedan livet levdes på gården och sakerna användes, golvet stampades och det vackra utedasset, ganthuset nyttjades.

- En kulturupplevelse, säger Gunnar och visar de fina stockarna i dasset.

Det är inte belagt, men Gunnar tror att delar av gården är sent 1700-tal och resten tidigt 1800-tal. En genuin Rättviksgård, en upplevelse för alla som har möjlighet att besöka den, en njutning för alla oss som slipper eländet förr i världen, kylan på vintern, det hårda arbete som en gård medförde.

KATARINA CHAM

Mer läsning

Annons