Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Svårt att ta sig fram med rullstol i Ludvika

Annons

Hanna har varit upprörd länge över att hon inte kommer in på olika ställen, inte ens med hjälp av en personlig assistent.

Tillslut bestämde hon sig för att göra någonting åt det.

En hel dag åkte hon runt för att prova hur handikappsanpassade olika lokaler i Ludvika är.

Och resultatet är nedslående. Av ungefär 25 testade butiker, kaféer och restauranger, är endast tre handikappsanpassade.

- Jag är 16 år, jag vill ju vara självständig som människa. Jag vill inte behöva fråga någon om hjälp för att öppna dörren när jag kan komma in själv bara det finns en dörröppnare, säger hon.

Hanna säger att det här inte bara handlar om henne, utan att det finns många handikappade och äldre i samhället som inte säger ifrån.

- Ett problem som tunga dörrar till exempel, det finns jättemånga äldre personer som inte klarar av att öppna dem, då kommer de inte in i butikerna.

Hanna har hjälp av Ida Karlsson, som är personlig assistent. Ida hjälper Hanna med det Hanna inte klarar av, öppnar dörrar tillexempel. Ida är besviken på att så få lokaler är handikappsanpassade.

- Det är så frustrerande, jag är anställd för att hjälpa Hanna, men oftast kan jag inte det.

Ida och Hanna berättar att det svåraste är att ta sig uppför trappor.

- Om Hanna vill komma in på ett ställe där det finns trappor orkar jag inte bära både henne och rullstolen. Och jag kan ju inte bära in Hanna först, och sätta henne på golvet medan jag hämtar rullstolen. Det är ju inte värdigt, säger Ida.

Hanna tycker att det är ett slöseri med mänskliga resurser, att Ida och andra personer i hennes närhet sliter ut ryggen när de måste bära upp henne och rullstolen uppför trappor.

- Det finns trappor utan ramper nästan överallt, få lokaler har dörröppnare och handikapptoaletterna är för små för att det ska få plats en rullstol där. Jag måste ha hjälp för att komma in nästan överallt.

Hanna berättar att hon klarar sig själv där det är handikappsanpassat, men att problemet ligger i miljön.

- Jag tycker inte att jag ska bli ännu mer handikappad för att samhället är handikappat.

Bara att hyra en videofilm blir ett stort projekt för Hanna och hennes kompisar. Hanna kommer inte uppför trapporna, så hennes kompisar får komma ut till henne med filmer och fråga om hon sett dem. Hanna kan inte köpa blommor, för hon kommer inte in i en enda blomaffär i Ludvika.

- Jag förstår ju att det kostar pengar att handikappsanpassa, men samtidigt diskriminerar man ju en människa.

- Jag tycker det borde stå "här är inte handikappade välkomna" utanför lokaler som inte är anpassade för oss. För det är ju så det är.

Hanna tycker att det är fel att människor som har det svårt ska få det ännu svårare, men hon förstår att det är de handikappade som måste säga ifrån.

- Det är klart att man inte tänker på handikappsanpassning om man inte själv är handikappad. Men det drabbar ju samtidigt många äldre, och det blir ju fler och fler äldre i samhället. Ska inte de kunna komma in i en affär, för att de inte orkar lyfta rollatorn över trappor?

Det är viktigt att de handikappade kan få känna att de inte är en börda, utan en del av samhället, tycker Hanna.

- Om inte samhället är anpassat för oss handikappade, då kan vi ju inte vara en del av det. Jag tror att det finns en risk för att de handikappade isolerar sig hemma för att de inte vill vara en belastning, och behöva hjälp för att kunna gå in i en affär.

- Jag har inte valt att sitta i rullstol. Mitt liv är jättebra, och känner mig lycklig. Men det skulle vara bättre om jag bara kunde göra mer själv, och inte känna att samhället gör mig mer handikappad än jag är.

JOHANNA LUNDIN

Mer läsning

Annons