Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Svåra vägval i teaterform

Annons

Pjäsen är ny, liksom spelplatsen. För första gången blir det teater i det gamla kompressorhuset som ligger invid Oscars lave vid Falu gruva. Fasaden är grönskimrande slagg, inuti är det ruffigare med betongväggar och grusgolv.

- Det passar bra eftersom handlingen tilldrar sig på en tågstation, vi behöver inte göra mycket åt scenografin, säger Marinka Malmi som är lärare och regissör.

Föreställningen blir ett examensarbete. Dramatikern Hans Sjöberg har skrivit pjäsen "Glöm mig inte". Den har växt fram i växelverkan med dramaeleverna som går tredje året på estetprogrammet.

Först fick de skriva brev till Hans, om sina framtidsdrömmar och om vad de tror om sitt liv om tio år.

- Jag hoppas att jag har flyttat härifrån, säger Cecilia Forss och ger ord åt något som generationer av ungdomar känt.

- Vi vill göra något som vi är nöjda och lyckliga med, gärna något som har med teater att göra, säger Natalie Roos Holmberg och Lisa Linder Lindberg.

De gillar att spela en pjäs som bygger på egna erfarenheter. Det är lättare att identifiera sig med rollerna och replikerna.

Läget var under kontroll när tidningen besökte repetitionerna på måndagen. Manuset sitter och skådespelarna börjar hitta sina roller.

Strålkastarna lyser upp den gamla industribyggnaden när eleverna spelar upp ett stycke ur pjäsen.

Stinsen blåser för avgång och de skyndar ut i livet, till Barcelona, Paris och Oslo. Emma Nora Andersson står med ett fång rosor innan alla rusar.

- Jag kommer aldrig att glömma er, säger hon.

Den vuxna åskådaren anar att det inte är sant, och det förstår nog ungdomarna också. I livets villervalla försvinner många gamla vänner.

RAGNA FAHLANDER

Mer läsning

Annons