Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Storjobb för Gagnefskarlarna

Annons

Gagnefs sockens invånare (ungefär 800 hushåll) var under 1700-talet skyldiga att dels som skatt, dels mot betalning leverera mycket stora mängder kol till Kopparberget.

Eftersom det var betydligt enklare att flotta virke än kol flottades virke från stora delar av älvområdet, men kol bara från relativt närbelägna Gagnef och Mockfjärd.

Enligt Nils Säfströms beräkningar kunde det under år när Kopparbergets totalbehov uppgick till 150 000 stigar kol röra sig om ungefär 20 000 stigar från Gagnef. För den frakten krävdes det över 800 kolflottar. Från Forshuvud fraktades kolen per häst till gruvan.

En stig motsvarar 20 hektoliter träkol och för framställningen krävs ungefär fyra kubikmeter travad kolved.

I runda tal krävdes det 6 000 milor för att framställa 150 000 stigar kol.

- Om man leker med tanken att en kolare gjorde 150 arbetsdagar per år krävdes det 3 000 kolare för att framställa gruvans årliga kolbehov. Körningen av kolen från Forshuvud eller direkt från skogen sysselsatte - om man utgår från 15 stycken sexdagarsveckors arbete - ungefär 1 000 körkarlar, som körde fram omkring 50 000 kollaster, säger Nils Säfström.

- Än i dag kan vi se följdverkningar från den här epoken. Inkomsterna - även om de var små - från ved- och kolningsarbetet medförde ett tillskott till jordbrukets magra avkastning och gjorde att invånarna nödtorftigt lyckades livnära sig på mycket små jordbruk. Efter storskiftet, som inleddes i slutet av 1800-talet, fortsatte utvecklingen som innebar att redan små fastigheter sämjodelades in absurdum, vilket lett till den nya tidens konfliktfyllda omarronderingar, konstaterar han.

Mer läsning

Annons