Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Spisen är mammas - och bilen pappas

Annons

Håller föräldrarna spädbarn olika beroende på barnets kön? Hur agerar de med tonfall och närhet? Det finns det forskning om. Flickebarnen hålls närmare och tilltalas med ord som har med litenhet och utsatthet att göra. Pojkarna hanteras mer resolut, med högre röst och orden handlar ofta om förväntningar på utveckling.

Pojkar som börjar krypa runt ges större utrymme innan föräldrarna ingriper, än vad flickorna får. På flickor är förväntningarna i större utsträckning kopplade till lydnad.

I det mest kända forskningsfallet i Sverige, på Björntomtens förskola i Gävle, var personalen övertygad om att den behandlade flickor och pojkar lika. Att det fanns skillnader förklarades ofta med biologiska skillnader - att flickor "är" snälla, hjälpsamma, lydiga och försiktiga, medan pojkar till sin natur "är" busiga, högljudda, självständiga och olydiga.

På Björntomten startade arbetet med utgångspunkten att barnen skulle visas på andra sätt att bete sig, att de skulle förändras. Men efter att personalens vardagsliv med barnen spelats in med video och ljud-inspelningar ändrades mycket av jämställdhetsarbetet på förskolan.

En upptagning av hur personalen agerade i hallen vid en vanlig påklädning inför utelek, visade tydliga skillnader.

Med ett ljust och gulligt tonfall frågade personalen flickor hur mössan kändes, hur de själva kände sig, om de kunde hjälpa sina kamrater. Pojkarna fick korta kommandon i mörkare tonfall: "Här är dina stövlar!", "Lugna ned er!", "På med mössan!". Ibland klädde någon ur personalen på en pojke. Men aldrig någon flicka.

Mätningar visade att flickor fick 80 procent mer av personalens talmängd och att pedagogiken för dem innehöll relationer, sinnesintryck och språk.

Inspelningarna visade att pojkarna åt och skötte sig själva vid matbordet. De deltog inte i samtalen. De sade "ööhhh" och pekade när de ville ha fler köttbullar - och flickorna hjälpte dem och fröken med måltiden. För detta fick flickorna beröm, vilket förstärkte mönstret ytterligare.

"Oj, jag har glömt haklapparna", sade fröken. Genast gick en flicka iväg och hämtade dem.

Under skogsutflykten var pojkarna modiga, sprang före och utforskade terrängen på egen hand. Flickorna höll sig runt personalen. När personalen uppmuntrade flickor att söka sig iväg drog pojkarna iväg ännu längre. Då ropade personalen stopp och flickorna kom snabbt tillbaka till personalens trygga hand, med en skamsen känsla av att ha gjort något förbjudet.

Två och ett halvt år gamla barn kan enkelt para ihop bilder av saker med mamma respektive pappa. Gräsklipparen, bilen och bollen hör till pappa. Spisen, dammsugaren och barnvagnen hör till mamma.

Pojkarnas lekar när vuxna inte var närvarande var tydligt inriktade på över- och underordning. Pojkar lekte över huvud taget mer utan vuxen närvaro.

Både pojkar och flickor drabbas av könsuppdelningen.

Pojkar får sämre språk, sämre kunskaper om relationer och bygger i för stor utsträckning sin identitet på social dominans.

Flickor får dåligt självförtroende, passiviseras och identifierar sig i för stor utsträckning som en serviceinrättning för pojkarna.

Mer läsning

Annons