Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Spelmän underhöll

Annons

Det var en välfylld artistlista som betades av under kvällen. Bygdens riksspeleman Wille Toors med vapendragaren och Gävlemusikern Hans Rosén, Limkullorna Anne och Agnetha, årets kulturpristagare Transtrands spelmanslag, Hars Åke Hermansson, västgötske ekshäringen Urban Persson, kulande kullorna Maria Röjås och Anna Fredriksson, Malungs spelmanslag och värmländske maestron Olle på Snöret är bara några i högen.

Kvällens konferencier var Claes-Göran Aronsson som dock var aningen rostig i halsen, detta beroende på den något originella händelsen att han i inledningen råkade svälja någon sorts flygande insekt och möjligen fick sig ett strupstick. Det lade dock ingen större hämsko på den Aronssonska svadan; det var sedvanligt snurr på det munlädret.

Spjuvern Wille Toors var i högform och uppvisade Paganini-ekvilibrism så att åtminstone en oinitierad baxnade. Det kändes som att den gode Wille skulle kunna få stråke och fela att göra vad som helst utom möjligen att spela femkort.

Ledet i Hagforsbygdens spelmän har tyvärr glesnat. Men gamle kämpen Olle på Snöret var på plats och manade med mycket känsla fram en vall-låt från Ekshärad ur sitt instrument, som vore han och instrumentet en och samma organism.

"Så spelar en riktig spelman" var en kommentar efteråt och då den kom från Wille Toors är det kungsord som väger tungt.

Alla deltagare ska ha heder av sina insatser och det var en välkomponerad mix som bjöds.

De enda som möjligen inte uppskattade programmet var de konfunderat kvittrande svalor som under försommarens mer tysta epoker bosatt sig under takåsen på logen och nu vilset flög av och till under stråktoner och logdans. Eller var de bara irriterade för att Claes-Göran Aronsson konkurrerat om deras kost?

Lejsme Pers afton har dock ett aber som på något sätt måste lösas till kommande somrar. Fram till och med i förrfjol var det kutym att kvällens gästades av det hundratal musiker som ingår i sommarkurserna på folkhögskolan i Malung.

Men de två sista åren har inte spelkvällen legat samtidigt som kursveckan med följd att aftonen blivit några höjdpunkter fattigare. Inte minst mass-mönstringen där 150-200 spelmän/spelkvinnor gemensamt levererade Lejsme Per-låtar var en stor upplevelse.

Där är det bara att hoppas på att gänget bakom spelmans-

aftonen och folkhögskolan kan samordna så att upplevelsen kommer tillbaka.

Men även utan den musikaliska kryddan är Aftonen på Lejsme Pers gamla tun bland det bättre i spelmans-svängen.

LEIF-UNO BÄCKVALL

Mer läsning

Annons