Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sommarprofilen: "Det har varit en tuff tid"

Annons

Sedan i höstas har Borgert kritiserats från flera håll - främst internt - för sitt sätt att leda högskolan.

Bland annat har anställda pekat ut honom som för snäll, för beslutsoförmögen och för rättrådig.

- Kritik får man räkna med. Men det var jobbigt att bli utsatt för den uppmärksamhet som rektorsjobbet förde med sig.

- Och det är klart att det känns hårt att bli uthängd i medierna som en dålig chef. Sånt är tufft. Men jag är mycket nöjd med högskolans utveckling och jag tycker att en chef främst ska utvärderas efter resultaten.

r Är du för snäll?

- Jag vill inte bråka. Jag tycker att man ska kunna prata om allt, och även om man har olika åsikter ska man till slut vara överens om besluten.

r För rättrådig?

- Lite märkligt, tycker jag. Att sköta saker och ting på ett juste sätt är väl bra?

Redan i höstas började Leif Borgert umgås med tanken att sluta efter sin sexårsperiod som högskolechef.

- Jag kände ingen riktig samling kring frågorna som var aktuella då, säger han.

Under vintern kritiserades han dessutom i sin chefsroll. Beslutet att lämna Högskolan Dalarna blev lättare att ta.

- Jag tycker att jag är självkritisk och har distans. Men ibland tycker jag att jag blivit påhoppad på ett orättvist sätt, säger han.

Efter att ha jobbat i kommun och landsting och som egen företagare (konsult) ville han ge sig in i den akademiska världen. Han blev lektor (företagsekonomi) vid Högskolan Falun/Borlänge1988.

År 1997 utsågs han till rektor.

Och nu avgår han alltså efter sex bitvis stormiga år.

- Problem och bråk fanns med från början. Vi hade svårt att samla oss. Många hade problem med att acceptera ledningen. Det var skitjobbigt, säger Borgert, som menar att två faktorer varit mer problematiska än andra:

r Den geografiska splittringen.

r Ideologin, det vill säga vad högskolan ska vara till för.

Högskolan Dalarna har en huvudadress. Den är i Falun. Men dragkampen mellan Falun och Borlänge har legat Dalahögskolan i fatet.

- Splittringen har skapat myter och gett konfilkter. Vi har varit enormt påpassade i vårt jobb. Ofta har det handlat om bypolitik.

- Vi har försökt med allt för att skapa lugn. Men vad man än gör sitter man på fel ställe, säger han.

r Något du ångrar?

- Javisst, jag skulle ha jobbat intensivare för att samla högskolan antingen till Falun eller Borlänge. Kompletterat med Dalacampus, som blivit en succé, skulle det ha underlättat samarbetet. Nu är det för sent.

När det gäller den ideologiska diskussionerna blev det också en slags dragkamp.

Borgerts syn delades inte av alla. Men han baserade sin målsättning på att ha en öppen högskola på egna erfarenheter från ungdomsåren.

Han berättar:

- När jag var i 20-årsåldern och ville läsa vidare varnade man mig. Då fanns ingen högskola i länet. Jag fick åka ut i Sverige.

- Så ska det inte vara. Högskolan Dalarna ska vara en naturlig skola för masar och kullor som vill studera. Jag har stridit för det och att skolan ska vara till nytta för regionen Dalarna och då måste vi ha ett brett utbud av utbildningar.

Många vill ha en mer specialiserad och elitinriktad högskola. Naturligtvis har det skapat konflikter, säger Borgert, som dock kan vara stolt över sin sejour här - under hans ledning har högskolan vuxit från 5 000 till 10 000 studenter.

Men nu väljer han alltså att sluta.

Först ska han ha en lång och skön semester - den första sammanhängande på flera år - sedan skriver han ett nytt kapitel om sig själv.

Han blir ny rektor för högskolan på Gotland.

- Mitt i värsta turbulensen ringde de från Visby och erbjöd mig jobbet. Jag svarade att jag var intresserad, men att jag snart skulle fylla 60. Men åldern avskräckte inte. Jag fick jobbet.

- Nu ser jag fram emot att få börja där. Gotland lockar. Jag veckopendlar till att börja med. Och nog känns det nya jobbet som en slags revansch, säger Leif Borgert.

PER MALMBERG

Mer läsning

Annons