Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Smedjan lever vidare på folkhögskolan

Annons

Såväl inne i salarna som ute på folkhögskolans tun fanns lärare och elever i full verksamhet.

Två exempel var Lena Haga och Björn Eriksson från den allmänna kursens hantverksprofil. Vid städ och ässja gav de hugade besökare en inblick i hur traditionellt järnsmide bedrevs för sisådär seklet sedan.

Och visst finns det plats även i ett modernt samhälle för kunskap vars tid som högteknologi ligger åtskilligt fordom. Dels finns det ett värde i sig att bevara kunnandet, dels är det faktiskt fortfarande en viss kommersiell efterfrågan på handsmide.

Hur skulle smedmästarna från förr bedöma ert nutida kunnande?

- De skulle nog säga: "öva lite mer", gissar Björn Eriksson med ett leende.

Tja, kanske. Men säkert också glädjas över att hantverket ändå lever.

Folkhögskolegänget hade bullat upp mycket annat också. Det timrandes, tipspromenerades, tillverkades kolbullar och i hörnet för allmänhetens loppmarknad rådde också en viss kommers.

Och alla lördagsingredienser sveptes in i en stillsam ljudväv signerad en av folkhögskolans viktiga beståndsdelar; folkmusiken. Skolans många musiker buskspelade inom- och utomhus i olika konstellationer och bidrog i högsta grad till den trivsamma dagen i skolans regi.

LEIF-UNO BÄCKVALL

Mer läsning

Annons