Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Skyddsinspektör på hugget

Annons

Anna Sörlin är ständigt på språng. Som djurskyddsinspektör i både Borlänge och Falun har hon många djur under sina vingars beskydd.

- Jag känner att jag gör nytta, även om det är tungrott i bland, säger hon.

Anna Sörlin har sina rötter i Lappland där pappan drev ett småskaligt jordbruk.

- Som liten hjälpte jag till att mjölka fjällkor för hand. Jag har alltid levt med djur och alltid varit djurvän, berättar hon.

Efter att ha jobbat med lite av varje anställdes hon för fyra år sedan som djurskyddsinspektör hos miljökontoret på Falu kommun. Där tar hon hand om anmälningar från allmänheten och gör rutinkontroller hos lantbrukare, hästhållare, kennlar, kattuppfödare, vilthägn och pälsfarmer.

- Överlag har det skett en uppryckning hos allmänheten när det gäller att följa djurskyddslagen. I Falun är djurskyddet generellt sett bra, säger hon.

- Men det finns fortfarande människor som tar lätt på djurs lidande och som inte tycker att djuret har något värde. Det får mig att känna vrede, frustration och sorg.

Sedan årsskiftet är hon också Borlänge kommuns djurskyddsinspektör en dag i veckan.

- Det innebär att jag inte hinner med några rutinkontroller utan bara det mest akuta samt gamla "surdegar", säger hon.

Många av samtalen från Borlängeborna handlar om oro för hundar i missbrukarkretsar.

De senaste veckorna har Anna Sörlin, med stöd av djurskyddslagen, omhändertagit två hundar akut i Borlänge.

I Borlänge tröskar hon också vidare med två fall som funnits på miljökontorets bord i upp till 20 års tid.

I Falun har hon sex liknande fall.

- Det känns tungrott när eländet aldrig tar slut. På vissa ställen blir det aldrig några förbättringar, säger hon.

Bland det värsta hon sett under sina fyra år som djurskyddsinspektör var en häst i Falu kommun som bodde i en igenspikad box i en fallfärdig ladugårdslänga.

Den var i mycket dåligt skick och hade bland annat löss och stora sår samt var blind på ena ögat.

När miljökontorets personal, utrustade med verktyg för att kunna bryta sig in i boxen, återvände dagen efter för att omhänderta hästen så hade ägaren skickat den till slakt.

- Jag kände sådan vanmakt. Så här skulle det inte behöva bli om folk gjorde sig av med djuren när de inte orkar med dem längre.

Ägaren polisanmäldes för djurplågeri men ärendet lades ned. Polisen åkte inte ens ut till gården.

- Djurskyddslagen har ingen prioritet när den kommer till rättsväsendet. Djur räknas fortfarande som en ägodel. Schweiz är det enda land i världen där ett djur har ett eget värde och inte likställs med ett bord.

Det största problemet i båda kommunerna är alla de katter som överges och slängs ut i kylan när ägaren tröttnat eller flyttat.

- Sedan sitter katten där och jamar och undrar varför den inte släpps in i värmen, säger Anna Sörlin.

- Katter har ingen status. Ingen skulle komma på tanken att slänga ut sin hund.

Anna Sörlin blir frustrerad när Faluborna ringer henne om övergivna katter.

- Jag har ingenstans att placera dem. Katterna faller helt igenom skyddsnätet.

I Borlänge däremot har kommunen tagit sitt ansvar och samarbetar med Djurens vänner som driver ett katthem.

Där tas övergivna katter om hand för omplacering till djurvänner. Förvildade eller sjuka katter avlivas av veterinär.

- Katthemmet gör stor nytta och avlastar kommunen, säger Anna Sörlin.

Hon är övertygad om att det enda som kan höja kattens status är en ändring av lagstiftningen.

- Vi får aldrig bukt med problemet så länge det inte är obligatoriskt med märkning av katter.

BIRGITTA WIBERG

Mer läsning

Annons