Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sköna grå tanter

Annons

Tre 90-åringar, två 80-åringar och "lillflickan" Karin 79, är rörande överens.

- Livet har gett oss så mycket. Arbete, familj, barn - och välstånd. Vi har levt i goda tider... Svea, Gertrud, Karin, Ester och Sally är änkor, som på söndags-träffar resonerar om allt från nya pensionsvillkor, till grabbar i politiken, landstingslöner, skräp i tv och tidningar, miljöförstöring, hemtjänst och äldreomsorg som brister.

- Vi fruktar den dag, vi av olika skäl inte kan bo hemma. Att bara få somna in är en nåd att stilla bedja om, tycker Svea och tar en kaka till påtåren.

I samma veva växlar de in på Sallys onda tå, Esters krämpor och hemtjänstflickor, guld värda, liksom all personal som på servicehus och långvård sliter med tung vård.

- Det talas för lite om det som är bra! Varför avveckla Björken och Britsarvets servicehem?

Ingen runt bordet förstår varför allt möjligt - plötsligt blivit så omöjligt.

- Ta det där med jämlikt och jämställt?!

Jag begriper fortfarande inte vad ni bråkar om. Människor bryter upp, familjer och barn splittras, mor- och farföräldrar sörjer. Gertrud Sundvik, 83, och hennes väninnor levde i sina äktenskap tills döden skilde dem åt.

- Jämlikhet? Du, det handlar om hänsyn och ömsesidig respekt! Gertrud, låtars och visors traditionsbärare, en gång Faluns kulturpristagare, gnistrar till med pigga ögon.

- De flesta av oss levde under samma villkor. Svea arbetade på lasarettet och stannade hemma när barnen var små.

- Det var inte tal om annat...att en karl skulle?...Nej, vi var nöjda och lyckliga i vår lilla värld, även om den i såväl relation som samhälle bjöd motstånd, släp och slit.

Kvinnorna runt bordet har arbetat inom olika yrkesområden. Ingen av dem hade annat än utedass, kallvatten och vedspis när de satte bo och bildade familj.

När 30-talets nödår passerat väntade krigshot, stöveltramp i Europa. Män mobiliserades, kvinnor förvandlades till krigsänkor. Det rådde ransonering på allt från mat till ved i ett samhälle där få hade bil och maskinell hemutrustning.

Hushållstvätten, barnens nedsmutsade plagg, kalsipper, lakan, örngott och mattor, skurades och byktes i allmänna tvättstugor. Och torkades på vindar och i kök.

- Tänk så det skrattades och diskuterades i tvättstugorna - och barnen - ja, de fick löga sig i sista sköljvattnet.

- Vi roade oss själva, vårdade och odlade gemenskap. Nu ska det bjudas på allt, i ett evinnerligt omhändertagande, som resulterar i förlorad initiativförmåga och spontanitet.

- Lusten att upptäcka och leka, vart tog den vägen?

Ni har så bråttom alla unga...

- Och hörni, vadå utbrända? Damerna runt bordet försöker hitta annat ord.

- Överansträngd! Självklart, en stressad människa, ständigt på jakt, att hinna så mycket som möjligt, förlorar livets helhet. Till och med språket. Dagens humanistiska bildning är grund och debattklimatet ytligt. Det görs ingen skillnad på bildning och utbildning. 79-åriga Karin Sundströms pappa ansåg att kvinnor klarade lika mycket som män, beroende på fallenhet.

Tiden har gått fort, mycket fort. Väninnorna runt bordet har levt olika kvinnoliv, men tycker ändå ganska lika.

- Vi fick rätta mun efter matsäcken. Kort sagt, spara för att kunna köpa.

- I dag är vi stormrika! På erfarenheter... Det skrattas gott runt kaffebordet.

- Somligt är bra, annat illa. Ta det där med hot om minskad pension och pensionspeng på börsen. Vilket lurendrejeri!

- Hörni, begrepp som - satsa på dig själv - är väl styggelse. Karin, Svea och Gertruds kinder blir ivrigt rosiga.

- Med den "satsningen" försvann solidaritet, empati, gemenskap. Till och med demokratin håller på att rämna på grund av egoism.

Tanterna i Sveas lägenhet, (de vill kallas tanter) är fortfarande nyfikna och håller hjärnorna i trim med studier, litteratur, aktuella frågor och resor.

Karin Sundström slukar böcker, promenerar och läser mellaneuropeisk historia. Gertrud sjunger och berättar historier. Sveas vecka är fulltecknad. Cirkel kring Bohuslän med avslutande resa, cirkel kring Karolinernas kvinnor, gymnastik, seniordans och söndagsträffar. Och sedan har de ju barn, barnbarn, till och med barnbarnsbarn.

- Våra träffar kan ses som underbar väntjänst.

Vi ventilerar allt. Och gläds varje dag över att vi fortfarande får vara med.

- Trots att det här och var serveras ett och annat elände för att skapa oro i våra sinnen. Vi ska klara allt från datorer, autogiro, pensionsblanketter, konteringar, dyrare läkarbehandlingar - eller lång väntan i telefonkö för enkelt svar i någon fråga.

- Det gillar vi inte! Där har äldrevardag blivit oerhört komplicerad.

När kaffet är slut och tårtan utburen i kylen tackar vi för oss. Damerna sitter kvar, djupt engagerade i samtal kring barnarbete, äldreomsorg, tio Guds bud och kristendom som fostrat dem under egna skolår.

Mer läsning

Annons