Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Skolpolitiken - ett ideologiskt haveri

Annons

Nye skolministern Ibrahim Baylan har nu i ett antal intervjuer givit sin syn på svensk skolpolitik. Han ägnar betydande kraft åt att försvara den hittills förda politiken. Han ägnar nästan inget utrymme åt vad han själv vill göra, vilket är märkligt med tanke på hur resultaten i svensk skola har försämrats.

r Skolverkets stora utvärdering visade nyligen på brister när det gäller kunskapsmålen i flera ämnen - i synnerhet beträffande förmågan att läsa längre texter i svenska. Var fjärde elev som lämnar grundskolan är underkänd i minst ett ämne. Detta är en kraftig ökning sedan 1990-talet. En ny internationell studie, Timss, visar att elevernas kunskaper i matematik har försämrats drastiskt sedan 1995.

r 1998 började 13 406 på det individuella programmet. I år är det 19 040 elever. Det individuella programmet, hjälpklassen för eleverna som skolpolitiken har svikit har ökat med 42 procent på sex år.

r 1994 var bara 6 procent av grundskolans lärare obehöriga. Nu är det 20 procent. Andelen obehöriga har mer än tredubblats. Den ökning av antalet lärare som skett i skolan sedan 1997, och som Baylan berömmer, består till hela 97 procent av obehöriga.

r En omfattande internationell undersökning visade nyligen att Sverige har de största disciplinära problemen bland västvärldens skolsystem. Skolk, sen ankomst, skadegörelse och svordomar förekommer mer i svenska skolor än i något annat land.

Det är enligt vår mening fel att lägga ansvaret för dessa misslyckanden på lärarna, tvärtom så beror problemen på att politiker och samhälle inte stödjer lärarna i arbetet att upprätthålla arbetsro.

Situationen i svensk skola borde leda till rader av initiativ från den högst politiskt ansvarige. Men den arbetsro som borde råda i våra klassrum verkar i stället ha lägrat sig över utbildningsdepartementet.

Många elever har höga förväntningar och krav på sig hemifrån. För de eleverna går det i regel bra i skolarbetet. En stor ideologisk skiljelinje i svensk skoldebatt handlar om hur skolväsendet ska möta de elever som inte har förväntningar på sig hemifrån; många barn som har sina rötter i det som förr kallades arbetarklassen.

Under drygt ett halvsekel formades svensk skolpolitik i samarbete mellan socialdemokrater och liberaler. Det handlade om en skola med höga bildningsideal, höga kunskapskrav och god studiedisciplin. Det var en skola som gav möjlighet till klassresor. Låga förväntningar hemifrån skulle mötas med höga krav och höga förväntningar i skolan. Men efter 1968 har socialdemokraterna gått fullständigt fel.

Drömmen om den betygsfria och läxfria skolan är arbetarrörelsens största självbedrägeri. Det är framför allt barn som kommer från hem utan studietraditioner, som är förlorarna om även skolan är kravlös. Skolan ska vara en bildningsinstitution, inte en ungdomsgård.

Kunskapskrav måste förenas med hjälp och stöd åt de elever som har svårt att nå målen. De socialdemokratiska reformer som har inneburit att utbildade speciallärare har ersatts med outbildade elevassistenter, och som har inneburit att stödresurserna för elever med svårigheter har förskjutits från låg- och mellanstadiet till gymnasiets individuella program, är tydliga exempel på ett tankemässigt haveri.

Att ställa höga krav i skolan är inte att vara elak mot eleverna. Att ställa höga krav i skolan är att bry sig om eleverna.

LENNART FREMLING,

JAN BJÖRKLUND

Lennart Fremling (fp) är riksdagsledamot från Borlänge.

Jan Björklund (fp) är vice partiordförande och ordförande i borgerliga Alliansens utbildningsgrupp

Mer läsning

Annons