Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Skolgång i mörker

Annons

- Jag är inte dum - till och med kungen har ju dyslexi.

Ettan: Daniel var ingen A-elev.

Han stod kvar och stampade på samma bokstav och lyckades aldrig riktigt hoppa vidare till nästa bokstav i alfabetet. Det han minns så här många år efteråt är att han hela första klass låg väldigt långt efter de andra klass-kamraterna.

Tvåan: Daniel fick därför börja i särskolan på Britsarvet i Falun, ett beslut som togs i samför- stånd med hans föräldrar. Tanken var att en mindre klass, lugnare tempo och mer hjälp skulle ge honom det stöd han behövde för att kunna lära sig läsa, skriva och räkna.

Daniel trivdes i särskolan, han fick kamrater, han hade roligt men han lärde sig inte så mycket. När han gick igenom dyslexiutredningen på Brunnsvik för drygt två år sedan visade det sig att den då 18-åriga Daniel kunskapsmässigt låg i samma nivå som årskurs fyra-fems grundskoleelever.

Att hans skolgång i särskolan var ett problem förstod Daniel själv först när han skulle söka in till gymnasiet.

Drömmen var att plugga på Lugnetgymnasiets elprogram, och han hade valt att gå det extra, tionde året, som finns inom särskolan för att försöka bli bättre i svenska, engelska och matte. Men efter tio år i skolan hade han inte behörighet till gymnasiet, utan bara till gymnasiesärskolan.

- Ingen hade talat om för mig att det inte gick att söka till gymnasiet på särskolebetyg. Det kom som en kalldusch och jag tappade helt livsgnistan, säger han.

Det blev ytterligare "två bortkastade år" på Haraldsbogymnasiets individuella program, innan han hittade till Brunnsviks folkhögskola. På Brunnsvik finns stor kunskap om dyslexi och här har han för första gången fått de inlärningsstöd han behöver.

Daniel säger att han under hela sin skoltid förstått att det är "någonting fel" på honom, men aldrig vad. När han för två år sedan fick diagnosen dyslexi kände han därför en stor lättnad:

- Det var helt underbart, som en befrielse, säger han.

Daniels problem är att han har svårt att minnas vad han läser, och orden hoppar från rad till rad. På Brunnsvik får han den läs- och skrivhjälp som han behöver; både stöd, råd och tillgång till de tekniska hjälpmedel som finns:

- Det är helt underbart, allt flyter på och jag står inte kvar och stampar längre.

I ett och ett halvt år har han gått på Brunnsviks folkhögskolas allmänlinje. Sammanlagt ska han gå tre år och när han är färdig har han riktig högskolekompetens.

- Skolan gjorde en stor felbedömning av mig. Jag tror att jag hade kunnat gå kvar i vanlig skola om jag bara fått rätt hjälp, säger Daniel.

Förra året fick han sitt första betyg någonsin, det i historia. Och han kan i dag läsa utan att totalt hacka sönder en text.

- Just nu läser jag Jan Guillous Gudarnas berg. Jag läser högt för mig själv annars får jag inte in det.

ANN-SOFIE MASTH

Mer läsning

Annons