Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sharif längtar tillbaka till Ghaza

Annons

Om svenskarna visste han att de styrdes av en kung. Han visste också av egen erfarenhet att de svenska FN-soldaterna behandlade alla lika och att de uppträdde korrekt. Där fanns det en motsättning för Sharif. Monarkier för honom betydde diktatur, och det gick dåligt ihop med bilden av rättvisa och hyggliga soldater.

När han fick chansen att åka utomlands för att praktisera stod valet mellan Tyskland och Sverige. Han valde Sverige, han kom ihåg de svenska soldaterna och var nyfiken på landet som de kom ifrån.

Sharif Johar hamnade så småningom i Borlänge. Här utbildade han sig till maskiningenjör, gick på Teknis på Soltorget och kompletterade med kvällskurser på Högskolan och började sedan i Domnarvets järnverk. Där trivdes han bra och där blev han kvar i nästan tre decennier.

Sharif Johars minne från den första tiden i Borlänge var att allt var så lugnt, så fint och välordnat här, på alla vis så olikt lägret i Ghaza, där det ständigt var brist på allting; vatten, mat, kläder och medicin.

Meningen var att han skulle praktisera i elva månader i Borlänge och sedan återvända för att bli yrkeslärare. Men ödet ville annat, som han själv uttrycker det, och visst funderar han över hur livet skulle ha blivit om han inte hade lämnat Palestina 1966.

- Ja, det är svårt att låta bli att tänka på det, och på senare år har tankarna kommit allt oftare, säger Sharif Johar.

När han sover drömmer han också ofta om uppväxtåren, om hur bomberna faller och att han är jagad. Ändå längtar han tillbaka.

- Det är svårt att säga exakt vad det är som drar. Det är nog atmosfären, hemkänslan, att det inte är så mycket stress där, säger Sharif.

För i Ghaza kan han slappna han av, trots att våldet hela tiden är närvarande. Vid ett av besöken blev han beskjuten. Skottet gick precis förbi honom. För en granne som arbetade på ett tak i närheten gick det sämre. Han blev träffad i höften.

- Hade jag blivit beskjuten i Borlänge hade jag nog reagerat på ett annat sätt. Men i Ghaza är våldet något naturligt, en del i vardagen, som alla lever med, säger Sharif Johar.

Hans dröm är att få flytta tillbaka, men inte nu, läget är för oroligt, men någon gång i framtiden. I dag vet han inte ens när han kan åka dit på besök. Senast när familjen var där, för sex år sedan, blev det en massa krångel med papper hit och dit och konstiga krav om intyg som skulle ordnas i Ghaza, och som det sedan visade sig inte alls behövdes.

Han och familjen trivs trots allt bra i Borlänge även om Sharif tycker det var bättre förr.

- Ja, våldet har ju tyvärr kommit hit också. För 20-30 år sedan såg man knappast några slagsmål alls. Nu är det ju inte ovanligt att människor misshandlas, och till och med dödas, på stan.

Han saknar ställen för människor att umgås, utan alkhol, till exempel kaféer som Werners och Gilberths, som man kunde gå till förr på på kvällstid.

Själv skulle han förmodligen inte ha tid att gå på kafé, han driver livsmedelsaffären Orienten på Hagalund och det går ganska bra. Kundkretsen växer stadigt.

Men Sharif vet inte om han kommer att orka fortsätta med rörelsen. Kvällarna blir ofta sena och han längtar efter den dagen när han får åtminstone någon timmes fritid.

Därför har han börjat fundera på om han ska söka sig ut på arbetsmarknaden igen, där arbetstiderna är regelbundna, han är ju utbildad maskiningenjör och har lång erfarenhet.

Samtidigt skulle han vilja utöka verksamheten, skaffa större lokaler och fler varor. Men då blir förmodligen långa arbetsdagar ännu längre, så han vacklar i beslutet.

Lokalen bredvid, där det tidigare var café, är ledig, så kanske...

CLAES HUSÁHR

Mer läsning

Annons