Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Semesterresan nära sluta i tragedi

Annons

Hedemoraparet Ann-Christine Östholm och Carl-Erik Johansson var på väg hem från semestern i Danmark i lördags och hade lämnat Göteborg och hamnen bakom sig. De har semestrat i Danmark de sju senaste åren, men i år känner de sig bestulna på semestern.

Klockan var halv tre och det var kolsvart ute när paret hörde en kraftig smäll.

- Först trodde jag att vi kört på ett djur, men Calle sa att det inte kunde vara det. Efter en stund såg vi en annan bil som hade stannat vid vägkanten. Varningslysena blinkade och vi hörde att någon skrek av smärta och sedan hörde jag att någon ropade "det är någon som kastar sten på oss". I bilen satt en ung man och hans flickvän. En sten hade gått rakt igenom vindrutan och sedan in i mannens arm och stenen hade slagit axeln ur led. Han fick låna vårt sovtäcke att värma sig med. Det visade sig vara sprängsten. Någon minut senare kom en bil till som också träffats av en sten. I den satt en familj med två små barn, säger Ann-Christine Öst-holm, som fortfarande är skakad.

Strax innan hon och hennes sambo körde under bron hade ynglingarna kastat sten mot en ambulans som var under utryckning, men föraren såg vad som skedde och hann väja.

Hon frågar sig hur en människa vill någon annan något så ont.

- Vi är glada över att vi är i livet fortfarande och över att ingen annan skadade sig. Hur hade det gått om stenen som kastades mot familjen hade gått in genom vindrutan. Jag tänkte på hur det hade blivit om jag eller Calle hade dött och hur vi skulle förklarar det för de efterlevande.

Några minuter efter stenkastningen kom polisen till platsen och undersökte hur det stod till med de drabbade. När de kontrollerat att ingen hade fått livshotande skador, gav de sig av för att leta efter gärningsmännen. De tros vara en grupp pojkar, tre eller fyra stycken, och är mellan 15 och 20 år gamla.

- Jag har talat med polisen och de har gett detta högsta prioritet. Blir det en rättegång kommer jag att åka ner för att se dem i ögonen. Det är en del i läkeprocessen, säger Ann-Christine Östholm.

PETER SÖDERLUND

Mer läsning

Annons