Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

S inte längre ett folkrörelseparti

Annons

Det finns en lång tradition av att partitoppen manövrerar på olika sätt för att skapa diciplin i partiet.

- Kritiker tystas. De behandlas som luft eller plockas helt enkelt bort från förtroendeuppdrag, säger Åsa Linderborg, historiker vid Uppsala universitet som forskat i s inre liv.

Linderborg anser att s-medlemmarna är så få att det inte längre går att tala om ett folkrörelseparti. Underifrånperspektivet är nedtonat. Den stora basen hos gräsrotsmedlemmarna har eroderat och många på arbetarekommunernas möten är själva ombudsmän eller fritidspolitiker med intressen i partiet.

Därmed har maktapparaten, som ju finns kvar, inte samma legitimitet och medlemsmandat som förr. Genom historien har s gång på gång hanterat ideologiska motsättningar med organisatoriska medel. Toppen styr botten.

Linderborgs forskning visar att det i s finns en gammal och tydlig auktoritär tradition som går ut på att de partiaktiva ska följa partiledningens linje. Makthavarna ser det som sin roll att disciplinera och fostra medlemmarna.

- Jag har varit runt mycket i arbetarekommuner runt om i Sverige och talat och det som har hänt är att ilskan har blivit vanmakt. De senaste två åren har det blivit mycket värre. Före det var många urilskna på Göran Persson. Nu är de bara sorgsna.

- Jag tror att det är hanteringen av EMU-frågan, de spruckna vallöftena, den nya politiken gentemot Israel och den nya hållningen till USA:s agerande i väpnade konflikter som dem i Kosovo, Afghanistan och Irak som lett till det här. Medlemmarna känner inte igen sig. Avståndet mellan gräsrötterna och partiledningen har aldrig varit större, säger Linderborg.

Mer läsning

Annons