Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Rena guldgruvan i Malsjöberg

Annons

- Men det tror jag vi löser i höst, säger vd Lars-Gösta Bergling.

Han är för dagen inte beredd att släppa siffrorna på hur hög guldhalt det finns i de två borrhål man borrat under sommaren. Det tredje borrhålet slutade i det gamla schaktet och gav bara vatten.

- Det här är en borrkärna från Malsjöberg med ganska stor mängd guld, säger Lars-Gösta Bergling och visar en av kärnorna från de två guldfynd som gjorts i de två 35 meter djupa hålen som man borrat.

På frågan vad han drömmer om att hitta berättar han, att han i sina vildaste fantasier hoppas att nya provborrningar ska visa att det finns så höga halter av guld så att det räcker till 20 års brytning.

Ludvika Mining är som nämnts inget rikt bolag. För att få igång gruvdriften i Malsjöberg och Storfallsgruvan behövs mellan 20 och 30 miljoner kronor. De försök att via börsen få in kapital har hittills gett sju miljoner kronor, som snart är slut.

Att det fanns guld visste man med säkerhet. Den gamla gruvan där det bröts järnmalm på 276 meters djup fram till 1908 är dokumenterad och guldfynd har gjorts från 20 till 200 meters djup. På den tiden fanns inga metoder att utvinna guldet som ofta är bundet i vismut och andra metaller.

Högsta halten som noterades var 45 gram per ton malm. Andra prover har visat 22, 12-16, 5-10 gram per ton. I äldre skrifter står att läsa att det fanns synligt guld "särskilt ymnigt på två ställen i gruvan" till och med korn av gediget guld.

Nu återstår att med nya prov visa hur djup och bred guldfyndigheten är och fastställa om den är brytvärd eller inte.

- Vi släpper inte vad våra prov innehöll men kan säga att de verifierar tidigare iakttagelser, säger Bergling som guidar tidningens reportageteam vid den i dag vattenfyllda djupgruvan.

Vanligtvis räcker det med två till tre gram guld per ton för att brytning ska löna sig från marken och sju - åtta gram om man måste bryta den i schakt.

- Här finns mer, problemet är att malmkroppen är smal. Dessutom finns risk att guldet ligger legerat med annan metall, något som kommande testresultat får visa, säger Lars-Gösta Bergling.

Ludvika Mining arbetar inte som andra gruvföretag i Bergslagen. Bergling agerar mer som arkivletare än ligger ute i fält och provborrar efter guld, silver, zink, koppar och bly.

- De gamla bergsmännen kunde "lukta" till sig malmerna. De studerade växtligheten och kunde läsa naturen på ett sätt som ingen kan i dag.

Hela Bergslagen är fylld med gruvhål men de flesta fyndigheterna var inte så rika. De kunde hitta malm på många meters djup och de gruvor som vi är intresserade av har vi hittat genom arkivstudier som vi följt upp på plats.

- Att Malsjöberg fått stå orörd beror på att den ägts privat fram till 1990-talet och då kom inget gruvbolag åt den. Nu äger vi ett undersökningstillstånd som vi kan få förnyat om något år i ytterligare en treårsperiod. Därefter måste vi få ett bearbetningstillstånd och sedan har vi 25 år på oss, säger Bergling.

Malsjöberg är en av många gruvor i Bergslagen som lades ned då malmen visat sig vara svår att bryta. I dag finns bättre metoder att ta vara metallen.

- Nu är det inte guldet som står överst på dagordningen i Ludvika Mining, men det är det som kittlar mest. Först i tur för brytning är zinkfyndigheten i Storfallsgruvan, säger Lars-Gösta Bergling.

Ludvika Mining har 600 aktieägare som nu står inför ett avgörande, att skjuta till mer pengar eller att få se drömmen om guldet försvinna.

BO JOFFER

Mer läsning

Annons