Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Posten på god väg att spara sig till döds Från Axel Oxenstierna till Erik Olsson

Annons

1636 indeltes Postverket av Axel Oxenstierna. Så kallade postbönder tillsätts utefter landsvägarna. Postbönderna fick i uppdrag att vidarebefordra posten genom löpare, postdrängar, för att inte försena posten hade denne ett posthorn som han signalerade med till nästa att göra sig klar.

Den första postdiligensen med kombinerad post och passagerartrafik togs i bruk 1831. Sträckan var Stockholm-Skåne.

1858 bestäms, att järnväg som upplåtits till allmän trafik, ska begagnas för postbefordran och 1862 inrättas de två första postkupéerna på sträckan Stockholm-Hallsberg-Göteborg.

Var det bättre förr?

Ytterst tveksamt. I dag är det inte bättre, posten leder sjukskrivningsligan och man slår sig för bröstet och tror att när sjukdagarna går ner något då har man gjort en bra insats.

Vi hävdar att sjuktalet går ner i takt med att folk får sjukpension. Ingen bevisar motsatsen, så vad ska man tro.

Till saken hör också att det skapas allt tajtare organisationer ute på arbetsställena vilket gör att medarbetarna blir allt mer frustrerade när man inte hinner med dagens arbetsuppgifter.

Det betyder att fler och fler slås ut. Posten får en galopperande sjukskrivningstakt, vilken man inte kommer tillrätta med.

Det behövs en annan syn på människan om sjukskrivningstalet i Posten ska minska. Vi kan inte spara ihjäl oss.

Offensivt tänkande behövs. Vi kan ej ha vd:ar som leker bort miljoner på IT-verksamhet, som varit fallet under ett antal år, vilket vi nu hoppas tillhör en förgången tid.

Den siste "mohikanen" har nu sagt att posten ska satsa på kärnaffären. Vilket är en bra utgångspunkt för framtiden, då det visat sig genom åren att posten tagit hem sina vinster på det sättet.

En annan väg att gå vore att man inte sparade ihjäl sig med ytterligare påspädning i sjukskrivningsligan som följd.

Posten måste lära sig att följa de lagar och avtal som är överenskomna med SEKO. Centralt funkar det ganska bra men ute på fältet är det under all kritik.

Det kan aldrig vara rätt att så fort det blir tal om sparkrav, ta bort ett par gubbar, så har vi klarat det. Man måste titta längre än så. I dag är förhållandena sådana på många kontor, att en hel del arbetsuppgifter blir över, ingen hinner med att åtgärda dem.

Många exempel finns. Ett är bilvården, ingen hinner med att tvätta och underhålla bilarna, vad kostar det i det långa perspektivet?

Vad värre är så hinns inte jobbet med under ett antal av veckans dagar, det blir liksom arbetsuppgifter över. Exempel på detta är eftersändningar och kamning av B-post, även på de stipulerade rasterna tvingas vissa att jobba för att man känner sig stressad och vill göra ett bra jobb.

I "Bästa Metod" som Posten ofta och gärna refererar till, står det uttryckligen att all B-post ska kammas upp dagen före. Tyvärr är det så att på ett antal kontor hinns det aldrig med, man har jämt göra med att hinna runt på turen.

Vi tycker att det är en skrämmande personalpolitik som Posten visar upp. Det måste bli en ändring innan flera går in i väggen. Vi är övertygade om att det kostar mer för Posten att fler och fler blir långsjuka, än att sätta till resurser på de ställen där det behövs.

SEKO post Dalarna kräver att bemanningsnormen ses över där det behövs och att det tillsätts fler medarbetare för att klara en dräglig arbetsmiljö.

Vi menar också att om detta åtgärdas kommer sjuktalet att minska, i annat fall kommer flera att bli långsjuka.

SEKO post Dalarna

styrelsen

Mer läsning

Annons