Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Polisen kan ha handlat felaktigt

Annons

Det var i måndags kväll som polisen först fick vetskap om att någonting pågick vid Ellen Franssons sommarstuga mellan Grängesberg och Silverhöjden.

- En person som i folkmun är känd som bombmannen hade setts stryka omkring vid infarten till hennes stuga, berättar Adolfsson.

- Jag fick uppgiften av Ludvikapolisen genom ett knapphändigt formulerat mail, säger han.

- Eftersom jag inte ens förstod hälften av det som stod, ringde jag upp Falun, men då hade vakthavade gått hem.

Adolfsson sände därför över memot till Ljusnarsbergsenheten, för bearbetning nästa dag.

När Ellen dagen efter, på tisdagen, besökte stugan och upptäckte att personer fanns på plats, kontaktade hon direkt polismyndigheten i Ludvika.

- Vi åkte med en patrullbil från Ludvika, och en kom från Smedjebacken, berättar John Säfvenberg, som var insatsledare.

Även polisen i Örebro hade informerats, och skickat en insatsstyrka.

- Men när insatsledaren ringde och sa att de hade läget under kontroll återkallade vi vår styrka, säger Adolfsson.

Ludvikapolisen gick sedan, liksom NLT berättade i går, in och pratade med ockupanterna.

- Vi gick in där och sade till dem att omedelbart ge sig av därifrån, berättade Anders Moen som var i tjänst från Smedjebackenspolisen.

- Men då sa mannen att de väl åtminstone kunde få lite tid på sig att packa ihop grejerna.

- Eftersom de direkt började packa, tyckte vi att det var okej, och lät dem stanna. På villkoret att de skulle ge sig av så snart de packat klart.

Åt Ellen sade de att hon skulle ge ockupanterna ett par dagar för att ge sig därifrån.

NLT: Men trodde ni verkligen att ockupanterna skulle packa ihop och ge sig av?

- Tja, vi hade väl våra misstankar om att de inte skulle göra som vi sagt åt dem, konstaterar Säfvenberg.

NLT: Varför lät ni dem då stanna?

- I första hand av praktiska skäl. För Ellens skull helt enkelt. Vi trodde att det skulle bli enklare för henne om de fick ta med sina ägodelar och bege sig från platsen. Chansen fanns att de skulle ge sig av, och därför lät vi dem packa i lugn och ro. Att vi bad henne ge dem ett par dagar, beror på att vi ville undvika en öppen konfrontation. Som sagt hade vi damens hälsa att tänka på.

NLT: Då hade de å andra sidan chansen att stjäla fler av Ellens saker...

- Självklart är det så, men jag tror att de redan hade tagit allt de var ute efter.

NLT: Ni frågade Ellen om husets lagfart. Misstänkte ni att hon inte ägde huset, eller att hon ingått muntligt hyresavtal med personerna i huset?

- Nej, någonting sådant misstänkte vi aldrig, konstaterar Moen.

- Om Ellen tog illa upp för att jag frågade om lagfarten ber jag om ursäkt, sade Säfvenberg. Men det är sådant som vi måste ta reda på.

NLT har sett lagfarten, och enligt Ellen själv har hon aldrig tidigare sett dem som intagit hennes stuga.

- Finns det någon som tror att jag skulle hyra ut till sådana där pack, frågar hon sig.

Att ockupanterna inte heller i går, torsdag hade hämtat sina saker, förvånade knappast varken Ellen eller polisen.

NLT: Skulle du ha handlat likadant om samma sak hände i dag som i tisdags?

- Det är möjligt att vi handlade felaktigt. Men damen verkade inte ha någonting emot lösningen, och jag kan inte se vad vi annars skulle ha gjort, säger Säfvenberg.

NLT: Slängt ut ockupanterna direkt, till exempel.

- Det kunde vi förstås ha gjort. Men vart skulle vi köra dem, och vad skulle vi göra med sakerna? Det går inte att bara lämna dem vid riksvägen och vänta tills de springer tillbaka in i huset. Att gripa dem var inte aktuellt, eftersom de var kända av polisen. Möjligtvis skulle vi ha handlat annorlunda om huset sett fräschare ut, och om Ellen sagt att hon använde stugan oftare. Om det hade varit en stuga som använts regelbundet, hade vi troligtvis kastat ut dem på en gång.

NLT: Ska Ellen lida för att hon inte är så ofta i sin stuga?

- Nej, givetvis inte. Men det hela hade varit mer akut om hon bodde där någon gång ibland. Tydligen har hennes läkare förbjudit henne att bo där, på grund av hennes sjukdomstillstånd.

Hos Örebropolisen finner de ändå Ludvikapolisens handlande märkligt.

- Jag hade troligtvis inte handlat likadant om jag kommit först till plats, sade länsvakthavade Adolfsson.

- Om någon ockuperar min sommarstuga vill jag givetvis att de ska forslas från platsen så snart som möjligt.

Att Örebropolisen inte handlat, säger de, beror på att de inte fått in någon anmälan.

- Det är konstigt, påpekar Säfvenberg.

- Jag lade den direkt hos Örebro när jag skrev in den på tisdagskvällen.

Det var dock inte förrän i går eftermiddag som polisen i Örebro fick tillgång till anmälan.

- Jag visste att den skulle finnas, så jag bad dem i Falun att faxa över den.

- Då visade det sig att Ludvika inlett förundersökningen, även fast det ligger i vårt län.

Polisdistriktet i Örebro kommer dock att överta förundersökning och leda utredningen.

- Det är underligt att inte vi fick ta hand om det här från början, säger presstalesmanen Göran Gunnarsson.

- Någonstans har det klickat, och det är mycket olyckligt för Ellen.

- Överhuvudtaget är det förvånande att polisen inte direkt slängde ut personerna som var i huset. Speciellt som de sedan tidigare var kända av polisen.

- Vi kommer nu att höra de som är anmälda för intrånget, och utreda det här ordentligt, avslutar Gunnarsson.

STINA ANDERSSON

Mer läsning

Annons