Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Påskafton som smäller högt

Annons

En kompis, barmästare i Stockholm och gudabenådad whiskykännare med koll på vad som är inne för sekunden, säger att det hetaste du kan göra just nu är att dra till Åre över påskhelgen. Hela hans bekantskapskrets är där. Går och kindpussar varann under någon gran, byter hårvax vid öppna spisen i den lyxiga hotellobbyn och funderar på om kvällens huvudrätt i den eleganta restaurangen, där priserna är så höga att man genom att slå blicken i hovmästaren får en nota som för en vanlig dödlig betyder att sommarsemestern bara är att glömma, ska vara rökt och marinerad eller helt enkelt vanligt lammkött, som vilken kväll på Stureplan som helst.

Själv vill jag inte resa bort. Framför allt inte till Åre. Jag kan inte ens skilja på Norrland och Jämtland, så varför skulle jag åka till Lappland över huvud taget?

Jag håller mig på hemmaplan.

Och titta: runt halv två i eftermiddag, om du är på Rommetravet, får du se Stig H Johansson. Han kör Morue Aubiose i den första V5-avdelningen och du bör spela på dem.

Nu är det KG som hävdar det, inte jag, men jag tar alltid rygg på honom.

Han känner alla i branschen. Går man tillsammans med honom på en stallbacke, tar det tre timmar att ta sig den korta stumpen mellan Björn Goops och Leif Witasps gäststall. Han pratar med alla kuskar, precis alla. Och tungan på en annan, efter att ha följt i hans fotspår och försökt lägga in smarta kommentarer som får de mest inbitna att haja till och tänka att jag har koll, hänger som Gidde Palemas gör efter 2 140 meter på tungbana och... ja, jag gillar det: stämningen, folksurret, dofterna...

Det är också KG som med respekt brukar tala om Stig Henry Johansson, snart 60 år, Sveriges framgångsrikaste kusk de senaste 30 åren; 4 000 segrar säger allt, men inte att han satte världsrekord med Victory Tilly för ett par år sedan.

På sin gård Stora Alby, har han huvudansvaret för 150 hästar. Han tävlar nästan varje dag och däremellan ska han ha kontakt med halvpuckade hästägare som kräver - kräver! - resultat, även om hästen redan från början hade gjort sig bättre som pålägg än som mjölkkossa.

Jag förstår inte hur Stig H Johansson pallar för trycket. Hur han verkar så oberörd där han står på stallbacken i sin mörkblå dress med vita sömmar.

I Johanssons värld, samtidigt som hans jämnåriga har ryckt i sina pensionsfallskärmar och röker Castrocigarrer om dagarna, existerar inte någon som helst vila, ingen ro. Ungefär som de där somrarna när han växte upp i Hälsingland och lärde sig hur hästar fungerar genom att köra hölass efter hölass åt Hudiksvallsbönder juni, juli och augusti igenom.

I dag kör han sju lopp på Romme; i V75-5 får han en tuff fight med Fancy High mot Leif Witasps Turbo Sund.

Jag skulle så gärna vilja se det. Men det är ju påskafton och en så ohyggligt viktig VM-kvalmatch som avgörs i eftermiddag att till och med Zlatan har öppnat sig och svarar på frågor från pressen, utan att kalla någon för pajas.

Ni vet vad som gäller mot Bulgarien. Ett Bulgarien med Dimitri Berbakov som svenskdödare och Hristo (som alltså betyder Kristus) Stoitjkov som förbundskapten: vinner Sverige, som på -94-gängets tid, då ligger vägen mot Tysklands-VM bred och öppen som en autobahn; förlust eller oavgjort, då vete fasiken vad som händer, men det ser inte alls så bra ut för Sverige i det läget.

Matematik är annars inte min starka sida.

Däremot tyckte jag om religion i skolan, främst i gymnasiet, eftersom läraren var Sara och så... vänta... intresseväckande att jag inte missade en enda av hennes lektioner.

Av henne lärde jag mig att påskaftonen är dagen mellan Jesu död på långfredagen och uppståndelsen på påskdagen.

Vad det betyder för Sverige mot Kristus Stoitjkov på Vassil Levski-stadion i Sofia har jag ingen aning om. 1-2? Och att Zlatan blir gud?

CARL-JOHAN BERGMAN

Mer läsning

Annons