Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Panterombudsmannen: Köer i vården byts ut till väntetid

Annons

Han hade läst i tidningen, mannen från norr om Siljan, att en sjukvårdshöjdare i Dalarna inte ville kännas vid ordet köer. Däremot gick det bra att säga "väntetider".

Han frågar och fnyser.

- Vad är det för skillnad? Ska man inte säga som det är, vill de inte höra sanningen? Hiskeliga köer har vi och många mår inte bra.

Så de tycks tro att det går att trolla bort besvärligheterna med andra ord.

Själv hade han ont i ryggen, kotor och sånt.

- Jag har väntat över ett år på hjälp i den stora staden, fast nu tror jag inte att jag vill komma dit längre. Det onda har för övrigt gått upp i nacken också. Och om, om, jag måste opereras, vill jag till Uppsala.

Jodå. Han får komma dit om han vill, via en så kallad valfrihetsremiss.

Mannen i telefonen morrar också över det mångmiljondyra landstingskansliet och noterar i förbifarten detta: På 30-talet hade vi betydligt färre läkare per länsinvånare än man har i dag och ändå fanns inga köer.

Han har ett ärende till också medan han ändå är i farten.

- Jag har jobbat sen jag var tretton år och för den trofastheten och den fliten skulle jag få en belöning. Jo, jag fick tolv tusen i nypan men sen tog skattmasen fjorton.

Det gick back för mej. Jag hamnade i en annan tabell.

Det kallar de demokrati. Folkhemmet Sverige har blivit rena maffiaröran.

Ryter han.

Så en ropande röst efter ramper på biograf och teater för den som är rullstolsburen. En kvinna i Borlänge har detta ärende på sin önskelista.

Hon vill gärna delta i kulturella begivenheter men möter ofta hinder. Jodå, det går att ordna, men med mycket krångel.

Det är inte alltid lätt att känna sig vara till besvär.

Så var det herr L, som ringde och berättade om de medicinska krångligheterna för sin fru. Falun har tagit emot tidigare, men så blev det aktuellt med Uppsala.

- Flera gånger har hon varit där utan att bli opererad. Ingenting har hänt och hon har fått åka hem igen.

Hon har bekymmer med sin mage och tarmarna.

Senast skulle hon opereras en måndag. Det blev inte av.

- Om du ligger kvar till onsdag, kan vi operera, sa man. Nix.

På onsdagen blev det hemfärd. Utan åtgärder.

Man kan fråga vad dessa, tydligen dåligt, planerade besök gång på gång på det verkligt stora sjukhuset kostar landstinget. Någonting att titta på.

En gång, då det blev operera av, gjordes ingreppet på en torsdag. Två dagar senare, alltså en lördag, sändes kvinnan hem. För tidigt tydligen, för efter ytterligare två dagar blev det ambulansfärd till Falun.

För någon vecka sedan var det dags igen med färd söderut.

Denna gång gällde det en undersökning på det verkligt stora sjukhuset. Nej, det blev inte så. Inte den dagen.

Oron stillades först dagen efter, då undersökning skedde.

Bara motsägande besked, konstaterar maken, som tycker att oredan är stor med ständiga förskjutningar i tiden.

Han har så rätt.

Ovisshet och plåga och en rad frågetecken går hand i hand.

INGRID THOR

Mer läsning

Annons