Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Om en osäkrad glass

Annons

Han kikar på mig över sina minisolbrillor. Kepsen i pannan. Hippa kläder. Eminem? Nej, en tvååring av den kalibern att jag osäkrar min pitol, som Ture Sventon, en hjälte, sa.

Vi har hamnat bredvid varandra på en av stadens uteserveringar. Han har sina två bodyguards bakom sig. Mamman, en av Charlies änglar, läser Elle och pappan, som är Vin Diesels brorsa, ser ut att ha stora problem med att få av skyddsplasten på en cd.

Tvååringen härskar. Slår sina lovar runt borden och punktmarkerar folk. Han kan inte prata särskilt rent, men säger nåt som kan liknas vid ett "hej" åt ett pensionärspar och svassar efter en fnittrande servitris.

Blöjan hänger ner till knäna på honom. Han går som Zeb Macahan. Bredbent och hjulbent.

Han saknar hölster men har i stället ett livsfarligt vapen i sin hand, en mjukglass som han inte äter, utan använder som mikrofon, för han sticker upp den i ansiktet på de andra gästerna och frågar om det får vara ett slick.

Åt mig säger han inget. Den lille cowboyen slänger upp glassen på vänstra skjortärmen och lämnar ett tydligt spår. Mamman vaknar.

- Vad håller du på med? Du måste ta det försiktigt. Kom hit.

Tvååringen vägrar att gå en millimeter. Och spjärnar emot när mamman tar honom i handen och drar honom åt sitt bord till.

- Du, säger jag till den där kvinnan, det gjorde faktiskt ingenting. Det går att tvätta.

Cowboyen hajar till. Hör att jag lyckats att bemästra min underliggande vrede. Han kommer alltså tillbaka.

Han håller sig tyst och står bredvid mig. Det är då man borde få nån sorts känslor och börja prata med det lilla monstret, men jag fortsätter att läsa tidningen.

- Hej, säger han, vad hetej du?

Jag talar om det för honom.

- Jag hetej Jobin.

- Hej, Robin.

- Va' gö' du?

- Läser tidningen.

- Vaffö då?

- För att jag vill och tycker om att läsa.

- Jag kan läsa.

- Kan du?

- Ja.

- Vad läser du för nåt?

- Bamse.

Bamse... jag behöver ha dunderhonung för att klara av honom i fem sekunder till.

- Skalman är rolig, säger jag.

- Ja.

- Vill du smaka? säger han och börjar veva med vaniljgeggan i högerhanden.

- Nej, men tack ändå.

- Den äj god.

- Jag är mätt.

- Smaka, säger han och håller glassen över min mage.

Dropp, dropp, dropp.

- Du, kan du ta bort den?

- Ja.

Han gör som jag säger, i slowmotion.

Elle-mamman reser sig upp och och tar de sju stegen till oss.

- Nu säger du förlåt!

Macahan junior lägger huvudet på sned, hans stora kinder dras uppåt och han ler.

Han har lite glass i sitt blonda hår och han säger:

- Föjlåt.

Då bestämmer jag mig för att det är en son av den sorten som jag nån gång ska ha.

Och för övrigt...

...ska visst tv-mannen Jerry Springer återuppta sin politiska karriär, så han har tänkt att kandidera till senatorsposten i Ohio, men det måste kännas lika tryggt som att ha en vild cowboy i Stetsonhatt vid rodret och... shit, det har ju redan hela amerikanska folket.

...fortsätter jag att propagera: Björn Skifs måste göra en soulplatta någon gång.

...pratar jag en kväll i telefon med Farmen-Özcan, som berättar att han ska dra igång ett disco i Gävle. Som om staden inte redan hade Brynäs på sitt samvete.

Energi:

Ulf Lundell (mäster fortsätter turnera fram till jul).

Allan Edwall (forever).

Vedeldad badtunna med Ch. (ögonblick).

Oenergi:

- (valfritt, jag har semester).

Mer läsning

Annons