Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nu kommer EU:s skatteåterbäring

Annons

Mer än 80 procent av alla de pengar EU får in via bland annat medlemsavgifter går tillbaka till medlemsländerna.

Men olika länder får olika mycket. Pengarna som går till jordbruk, regional utveckling, forskning och annat innebär ett jättelikt fördelningssystem. I grunden handlar denna mångmiljardrullning om fördelningspolitik som har till mål att skapa ekonomisk utveckling i och utjämning mellan EU:s olika regioner.

Till en del handlar det förstås också om politik och förhandlingsförmåga. I fjol var det bara sex av de 15 dåvarande EU-länderna som betalade mer till EU än man fick tillbaka i olika stödformer, bland dem Sverige och Storbritannien. Men Storbritannien får en också en ordentligt rabatt på den på bruttonationalinkomsten beräknade avgiften. Den rabatten får de andra EU-länderna betala.

Sverige betalade i fjol 24 miljarder i EU-avgift och fick tillbaka knappt tolv miljarder i form av olika stöd. Dessutom kostar det förstås en hel del för myndigheter med flera att administrera både bidragen och andra EU-frågor. Hur mycket det kostar är det ingen som vet.

Att exakt på kronan beräkna de olika EU-stöden som kommer Dalarna till del är omöjligt.

Många av stöden handlar om samverkan, både mellan olika svenska regioner och med andra länder. Hur mycket av pengarna till de projekten som hamnar i just Dalarna är därför svårt att veta.

En annan svårighet ligger i att man arbetar i programperioder. Det innebär att det finns en klumpsumma för programområdet under åren 2000 till 2006. Om många intressanta projekt får ja de första åren kan pengarna ta slut och inga fler stöd beviljas fram till programperiodens slut.

Inom Mål 2 norra finns nu t ex bara drygt 140 miljoner kvar att fördela fram till slutet av 2006 till hela det området.

Men det kan trots det bli ytterligare pengar eftersom en del projekt inte blir av, blir billigare eller går åt hecklefjäll. De pengarna återförs då och kan fördelas på nytt. Pengar som först hamnat i Dalarna kan alltså till slut gå till Västmanland eller tvärtom.

Det tar dessutom tid ofta lång tid från det att ett projekt fått klartecken till att pengarna betalas ut.

För att få EU-pengarna måste svenska skattebetalare dessutom via stat, landsting och kommuner lägga till pengar plus att de företag, föreningar med fler som deltar i projekten måste ställa upp med resurser i form av pengar, material eller arbetstid. EU står bara den en del av projektens kostnader. (Undantaget är jordbruksstöden).

Därigenom styr faktiskt EU i praktiken också den inhemska regionalpolitiken och stora delar av samhällets näringslivsutveckling.

Vad det blir av alla dessa miljarder? För många projekt anges hur många jobb som beräknas bevaras och/eller nyskapas och hur många nya företag det kan bli tack vare projektet. I det fall djupare uppföljningar görs är det dock svårt att veta om jobben funnits kvar eller blivit till även utan stöden.

I faktarutorna finns de viktigaste EU-stöden som Dalarna får. Dessutom finns mindre "rännilar" som kommer in via olika myndigheter.

Hela stödsystemet är ytterst snårigt, den offentliga redovisningen är dessutom i långa stycken inte fullt jämförbar, vare sig mellan olika stödformer eller mellan åren/programperioderna.

ROSA GOLZIO

Mer läsning

Annons